Ahmads Tawassul via profetens essens

Det rapporteras från vissa bland Salaf. Exempelvis rapporterade Ibn Abîd-Dunyâ i ”Kitâb Mudjâbîd-Du´â’”: Abû Hâshim berättade för oss: Jag hörde Kathîr bin Muhammad bin Kathîr bin Rifâ´ah säga:

”En man kom till ´Abdul-Malik bin Sa´îd bin Abdjar varvid denne vidrörde hans mage och sade: ”Du lider av en obotlig sjukdom.” Han sade: ”Vilken?” Han sade: ”Böldpest.” Mannen vände sig om och sade: ”Allâh, Allâh, Allâh, min Herre! Jag avgudar ingen med Honom. Allâh! Underkastat vänder jag mig till Dig via din profet Muhammad, nådens profet (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam). Muhammad! Via dig vänder jag mig till din och min Herre så att Han kan förskona mig det jag lider av.” Ånyo vidrörde han hans mage och sade: ”Du är botad. Du är inte sjuk längre.”

Denna och liknande böner har rapporterats från vissa av Salaf. al-Marrûdhî rapporterade i sin ”al-Mansik” att Ahmad bin Hanbal gjorde Tawassul via profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i sina böner medan andra förbjöd det. Om avsikten är Tawassul via tron på honom, kärlek till honom och lydnad till honom, råder det inga meningsskiljaktigheter mellan de båda parterna. Däremot råder det oenighet kring Tawassul via hans essens – och allt som är föremål för oenighet ska hänvisas till Allâh och Hans sändebud. En bönhörd bön betyder inte att bönen är tillåten enligt föreskriften. Många människor åkallar himlakroppar i stället för Allâh och bönhörs.

Sammanfattningsvis rapporteras det från vissa av Salaf och lärde att de frågade via honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), men inte att de åkallade, tillbad och vädjade till döda och frånvarande profeter, änglar och rättfärdiga människor. Detta gjorde ingen från Salaf bland följeslagarna och deras rättmätiga efterföljare. Inte heller tilläts handlingen av någon imam.