Ahl-us-Sunnahs och Ahl-ul-Bid´as förhållanden till makthavarna och de lärda

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Judarna delades upp i 71 grupper. De kristna delades upp i 72 grupper. Det här samfundet kommer att delas upp i 73 grupper. Alla skall de till Elden bortsett från en.” Det sades: ”Vilka är de, Allâhs sändebud?” Han svarade: ”De som följer det jag och mina följeslagare följer.”

Det betyder att 72 grupper hamnar i Elden för att de avvek från Sunnah medan en enda grupp är räddad för att den höll fast vid Qur’ânen och Sunnah. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad om den räddade gruppen sade han en gång:

”Samlingen.”

Samlingen är de som trovärdigt och uppriktigt är enade om sanningen. De är dock inte felfria. De är enade om sin muslimske makthavare. De trotsar inte honom. De gör inte uppror mot honom. De motstrider inte honom. De ber inte mot honom. De hetsar inte människorna mot honom. Ett av Ahl-us-Sunnahs tecken är just att de är enande om sina muslimska makthavare hur orättvisa och syndiga de än är, ber för dem för deras välgång och erkänner deras dygdiga handlingar. De lärda råder dem i den mån som sig bör. Så är inte Ahl-ul-Bid´a. De skall alltid förtala de lärda och makthavarna. De offentliggör felen och sprider misstagen. De erkänner inte att de lärda och makthavarna gör något positivt eller avvärjer något negativt.