Ahl-us-Sunnah gör skillnad mellan oinskränkt Takfîr och inskränkt Takfîr

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah färdas på Salafs väg i den här frågan utmed detaljeringen att alla Ahl-ul-Bid´a och syndare inte är på en och samma nivå.

Det finns de som definitivt är otrogna. Exempel på dessa är de som säger eller gör något som är otro efter att Takfîrs villkor är uppfyllda i honom och hindren uteslutna.

Det finns de som det inte görs Takfîr på just för att villkoren inte är uppfyllda och hindren uteslutna.

Det hörde inte till Salafs metodik att göra Takfîr på muslimska syndare som inte förtjänar det. Salaf gjorde sällan Takfîr eller Tafsîq på en individ från Ahl-ul-Bid´a. De varnade starkt för Tabdî´ och Tafsîq på individer utan bevis och ansåg att den sådan handling hör till Ahl-ul-Bid´as praxis.

De skilde mellan oinskränkt Takfîr (Takfîr Mutlaq) eller Tafsîq (Tafsîq Mutlaq) – som Takfîr eller Tafsîq på grund av handlingar eller en sekt över lag – och inskränkt Takfîr (Takfîr Mu´ayyan). De sade:

”Alla som faller i otro eller trotsig synd behöver inte vara otrogna eller trotsiga syndare till dess att de får reda på sanningen.”

Detta resonemang är baserat på Sharî´ah-baserade texter som varnar starkt för den handlingen. Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som säger till sin broder att han är otrogen får det återvänt till sig om det inte stämmer.”1

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Förtal av en muslim är en trotsig synd och strid mot honom är otro.”2

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Att anklaga en troende för otro är som att döda honom.”3

Hudhayfah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det jag fruktar mest för er är en man som läser Qur’ânen till dess att du ser dess skönhet på honom och hans stöd till islam. Då lämnar han den, kastar den bakom sin rygg, angriper sin granne med svärdet och anklagar honom för avguderi.” Jag sade: ”Allâhs profet! Vem av dem är närmare avguderiet? Anklagaren eller den anklagade?” Han svarade: ”Anklagaren.”4

Metodiken som går ut på att inte göra Takfîr på en muslim som inte förtjänar det tillämpades av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare, efterföljarna och imamerna efter dem däribland de fyra imamerna Abû Hanîfah, Mâlik, ash-Shâfi´î och Ahmad. Därefter tillämpades den av dem som kom efter dem som Shaykh-ul-Islâm [Ibn Taymiyyah] och hans elever, därefter av dem som kom efter dem som Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb och imamerna i Nadjd, därefter av Ahl-us-Sunnahs lärda i dag som Ibn Bâz, Ibn ´Uthaymîn, al-Albânî (rahimahumullâh), den ädle Muftî och Shaykh ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh och andra stora lärda i det här landet.

1al-Bukhârî (5752) och Muslim (60).

2al-Bukhârî (48) och Muslim (64).

3at-Tabarânî. Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (1269).

4al-Bukhârî i ”at-Târîkh al-Kabîr” (297) och Ibn Hibbân (81). God enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (3201).