Ahl-us-Sunnah får inte tiga om den oliktänkande

Om Ahl-us-Sunnah hade tigit skulle dels de förfelande fortsatt förfela och dels hade andra fortsatt ta efter deras fel. De tysta hade syndat för att de undanhåller kunskapen som Allâh varnade dem för när Han sade:

إِنَّ الَّذِينَ يَكْتُمُونَ مَا أَنزَلْنَا مِنَ الْبَيِّنَاتِ وَالْهُدَى مِن بَعْدِ مَا بَيَّنَّاهُ لِلنَّاسِ فِي الْكِتَابِ أُولَئِكَ يَلعَنُهُمُ اللّهُ وَيَلْعَنُهُمُ اللَّاعِنُونَ إِلاَّ الَّذِينَ تَابُواْ وَأَصْلَحُواْ وَبَيَّنُواْ فَأُوْلَئِكَ أَتُوبُ عَلَيْهِمْ وَأَنَا التَّوَّابُ الرَّحِيمُ

”De som döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem och som Vi har klargjort för människorna i Skriften, skall förbannas och fördömas av Allâh och [alla] som kan döma skall förbanna och fördöma dem, dem undantagandes som visar ånger och gör bot och bättring och klarlägger [sanningen]; deras ånger vill Jag ta emot – ja, Jag är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.”1

Allâh slöt ett avtal med de lärda från Bokens folk om att klargöra den för människorna och inte undanhålla den. Därefter fördömde Han dem för att de nonchalerade den och varnade oss för att göra samma sak. Om Ahl-us-Sunnah hade varit tysta om felen hos dem som avviker från Qur’ânen och Sunnah skulle de liknat Bokens folk som har drabbats av vrede och villfarelse.

12:159-160