Ahl-ul-Bid´ahs förhållande till Salafs böcker

Sunnahs imamer och samfundets lärda har lagt ned en väldigt vikt och möda vid att sprida, stabilisera och korrigera trosläran, försvara den och förkasta alla osunda uttalanden, åsikter och avvikelser som motstrider den.

De har gjort stora uppoffringar och lagt ned mycket tid vid denna väldiga plikt. Således har de skrivit många och olika böcker i ämnet. De består i princip av två typer:

1 – Böcker som inriktar sig på att klargöra den korrekta trosläran och nämna dess bevis ur Qur’ânen och Sunnah och förklara dem.

2 – Böcker som inriktar sig på att nämna avvikande åsikter och vilsna sekter och klargöra deras åsikters osundhet och avvisa deras tvivel och åsikter.

Det finns dock många böcker som tar upp bådadera. De klargör sanningen och avvisar falskheten.

Varje gång en av de tidiga Ahl-us-Sunnahs böcker i den här frågan trycks gläds dagens Ahl-us-Sunnah och ivrar efter att få tag på dem. Samtidigt tar Ahl-ul-Ahwâ’ illa upp på grund av dem. Vissa Ahl-ul-Ahwâ’ anser att muslimerna splittras och skingras om man lägger ned vikt vid trosläran och sprider den. Andra anser att dessa trosrelaterade böcker är motbjudande. De lockar ungdomarna från dem för något som inte är viktigare än dem.

Var är dessa människor i förhållande till samfundets företrädare, imamer och lärda med vilka Allâh återupplivade religionen och spred Sunnah som Ahmad bin Hanbal, ash-Shâfi´î, Mâlik, ath-Thawrî, al-Awzâ´î, Ibn Taymiyyah och hans elever, Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb och hans elever och andra?