Agans början och slut

Fråga: Jag arbetar som pedagog. Ibland kan det uppstå kontroverser med vissa studenter. Jag undervisar gymnasieelever. De är alltså inte små. Vissa studenter kan som sagt hamna i medvetna kontroverser och fel, vilket kan leda till strävhet som i sin tur leder till aga. Vad anser ni om den metoden vid nödfall och att gå med en käpp i avskräckande syfte? Samtliga studenter är könsmogna. De är alltså inte små.

Svar: Jag utgår från hadîthen:

”Befall era barn att förrätta bönen när de är sju år och slå dem för den när de är tio år och skilj deras madrasser åt.”

Hadîthen klargör när agan skall börja på grund av bönen efter att den har klargjort att den inte skall förekomma innan den tiden. Det enda som skall göras innan den åldern är befallning:

”Befall era barn att förrätta bönen när de är sju år och slå dem för den när de är tio år.”

Hadîthen klargör att barnet skall befallas att be när det är sju år och slås om det inte ber när det är tio år. Härmed visar hadîthen perioden för befallningen innan agan. Hadîthen säger dock inget uttryckligt när agan skall upphöra. Den säger bara när den börjar:

”… och slå dem för den när de är tio år.”

När upphör agan? Utifrån Sharî´ahs grunder och principer förstår jag att agan upphör när barnet blir könsmoget. Därmed börjar barnet förfoga över sig självt. Därmed upphör agan som började när barnet var tio. Efter det kan man bara råda, påminna och tillrättavisa. Baserat på det är det än mindre korrekt att aga någon annan än ditt eget barn. Det är ur Sharî´ahs perspektiv.

Apropå samhällets perspektiv, så tror jag inte att agan gagnar och framför allt inte i dagens läge som präglas av västerländska och otrogna värderingar som inte tror på Allâh och Hans sändebud. Du har ju själv gått ut den typiska skolan och universitetet. Du vet att dagens pedagogik är byggd på likviderad islamisk pedagogik och att skolverket inte alls pedagogiserar.

Så sett ur Sharî´ahs perspektiv, så börjar barnet förfoga över sig självt i samband med puberteten. Och ur vardagens perspektiv, så är det mycket värre eftersom det inte är tillåtet att aga barnen längre. De säger att agan är bland annat efterbliven. Ur ett tredje perspektiv tror jag att den sträve läraren kommer bara att orsaka de stökiga elevernas fientlighet och hat. Vi måste tillämpa en etikett som nämns i Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

فَبِمَا رَحْمَةٍ مِّنَ اللّهِ لِنتَ لَهُمْ وَلَوْ كُنتَ فَظًّا غَلِيظَ الْقَلْبِ لاَنفَضُّواْ مِنْ حَوْلِكَ

”I Sin barmhärtighet lät Allâh dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.”1

Allâh (ta´âlâ) sade till Mûsâ och hans broder:

اذْهَبَا إِلَى فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَى فَقُولَا لَهُ قَوْلًا لَّيِّنًا لَّعَلَّهُ يَتَذَكَّرُ أَوْ يَخْشَى

”Gå till Farao – han har gått för långt i sitt övermod – men tala till honom i försonliga ordalag; kanske förmås han då till eftertanke eller grips av fruktan.”2

Det gagnar inte alls att vara hård mot stökiga elever. Om det är något som biter på dem så är det mjukheten, mildheten och vänligheten som kom på tal när juden bad Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dö…

13:159

220:43-44