Abu Hanifah om kropp och substans

För det sjätte står det i ”al-Fiqh al-Akbar”:

Han är något olikt allting annat. Att Han är något innebär att Han bekräftas utan kropp, substans och oväsentlighet.”1

Fundera över citatet, det är som att du läser en bok skriven av senare skolastiker som har hittat på Kullâbiyyahs främmande termer hämtade ur grekisk filosofi och logik. Sen när talade Salaf från det andra och tredje århundradet i dessa innoverade termer? Sen när talade Imâm Abû Hanîfah som levde mellan 80-150 i dessa termer som dök upp långt efter hans död? Shaykh-ul-Islâm sade:

Salaf och imamerna från Ahl-ul-Hadîth was-Sunnah beskrev inte Allâh med något annat än det Han beskrev Sig själv med eller det Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrev Honom med. De varken bekräftade eller dementerade generella och nya termer om de inte förklarade deras betydelser först. Det som var överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah accepterades och det som inte var det förkastades. De sade inte att Han är kropp eller substans och inte heller dementerade de att Han är kropp eller substans.”2

Ty de skolastiker som dementerar kroppen dementerar även de fullkomliga egenskaper som Allâh (ta´âlâ) är beskriven med. Och de Ahl-ul-Bid´a som bekräftar kroppen gör så för att likna Allâh vid skapelsen.

Abû Hanîfah tillhörde samfundets Salaf som dels saknade kunskap om dessa innovativa termer, dels inte spekulerade i dem. På så sätt rentvås han från dem liksom han rentvås från boken ”al-Fiqh al-Akbar”.

1al-Fiqh al-Akbar, sid. 302

2Dar’ Ta´ârudh-il-´Aql wan-Naql (10/258-259).