Abu Hanifah och det skapade uttalet

För det tredje säger han i ”al-Fiqh al-Akbar”:

Vårt uttal av Qur’ânen är skapat.”1

Huruvida uttalet av Qur’ânen är skapat eller oskapat är en prövning som uppstod efter prövningen gällande Qur’ânens skapande som kalifen al-Ma’mûn propagerade. Det skedde 218, mer än 50 år efter Abû Hanîfahs död. Först efter den prövningen uppstod tal om uttalet som Imâm Ahmad och andra imamer prövades med.

Så hur kunde Abû Hanîfah tala om något som skulle dyka upp först 60 år efter honom? Kände han till det dolda och vilka prövningar och innovationer som skulle dyka upp varpå han förberedde ett svar på det hela? Det är ju inte rimligt. Det enda som kan sägas är att dessa ord är inte Abû Hanîfahs.

Vad som understryker det påståendet ytterligare är att uppviglare på al-Ma’mûns tid var de första som kallade till dogmen om att uttalet av Qur’ânen är skapat. Den förste som talade om den och spred den var Bishr al-Marîsî (d. 218) och mannen som blev känd för den och dess propaganda var al-Husayn al-Karâbîsî (d. 248).

Hâfidh Muhammad bin Muslim bin Wârah sade:

Ahmad sade till mig: ”Oavsett vad som görs med Qur’ânen så är den Allâhs tal. Och de som säger att uttalet av Qur’ânen är skapat är Djahmiyyah.” Jag sade: ”Vet du i fall någon från Djahmiyyah sade så?” Han sade: ”Jag har fått reda på att al-Marîsî sade så.”2

Alltså hittades tesen på av Djahmiyyah under det andra århundradet varför Abû Hanîfah (rahimahullâh) har ingalunda med saken att göra.

1al-Fiqh al-Akbar, sid. 301

2as-Sunnah (190 – manuskript) av al-Khallâl.