Abû Hanîfah och den bortglömda förvaringen

al-Bukhârî sade:

4 – Kapitel om böneutropets dygd

608 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abûz-Zinâd, från al-A´radj, från Abû Hurayrah som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När det kallas till bön vänder Satan ryggen och flatulerar så att han inte kan höra böneutropet. När böneutropet är över vänder han sig om tills att det återigen kallas till bön – då vänder han ryggen. När kallet är över vänder han sig om för att störa den bedjande och intala honom att tänka på saker och ting han annars inte hade tänkt på. Till sist vet mannen inte hur mycket han har bett.”1

En av hadîthens kuriosum är att inträde i bönen kan vara anledning till att något bortglömt erinras. Det sägs att en man kom till Abû Hanîfah (rahimahullâh), som var känd för sin klipskhet, och berättade för honom att han hade lämnat en stor egendom i förvaring men glömt var. Då sade Abû Hanîfah till honom:

”Gå och be.”

Mannen gick och tvådde sig och bad. I bönen kom han ihåg var han hade lagt sin förvaring.

Så om någon kommer till oss och berättar att han har glömt bort något, befaller vi honom att be. Därmed har vi rättat oss efter en imam. Därtill brukar vi den omnämnda hadîthen där Satan intalar den bedjande att tänka på saker och ting han annars inte hade tänkt på.

1Muslim (389).