Abu Hanifah och beskådningen

För det sjunde står det i ”al-Fiqh al-Akbar”:

Allâh (ta´âlâ) skall beskådas i nästa liv och de troende skall se Honom med sina egna ögon när de befinner sig i paradiset. Detta skall vare sig liknas eller föreställas. Det kommer inte att finnas något avstånd mellan Honom och Hans skapelse.”1

Visserligen är det sant att:

Allâh (ta´âlâ) skall beskådas i nästa liv och de troende skall se Honom med sina egna ögon när de befinner sig i paradiset. Detta skall vare sig liknas eller föreställas.”

Det stämmer överens med Qur’ânen och Sunnah. Dock är frasen:

Det kommer inte att finnas något avstånd mellan Honom och Hans skapelse.”

överensstämmande med Ashâ´irahs dogm som säger att Allâh skall beskådas utom riktning. Med det sagt skall beskådaren vare sig se Honom framför sig, bakom sig, till höger om sig, till vänster om sig, ovanför sig eller under sig. De menar att beskådningen är möjlig om än utan sammanträde, riktning och avstånd. Utifrån den frasen har bokens uttolkare byggt vidare på Ashâ´irahs tes om att Allâh skall beskådas utom riktning. ´Alî al-Qârî sade:

Det kommer inte att finnas något avstånd mellan Honom och Hans skapelse. Det vill säga utan närhet och utan avlägsenhet, utan sammanbindning och utan distansering.”2

Detta är Mâturîdiyyahs dogm. Abû Mansûr al-Mâturîdî sade:

Om någon undrar hur Han skall beskådas, är svaret att Han skall beskådas utan föreställning. Ty endast det som besitter skepnad beskådas med föreställning. Han skall beskådas utan ställning eller sittning, lutning eller hängning, sammanbindning eller frånskillnad, framåtgång eller bakåtgång, längd eller korthet, ljus eller mörker, stillhet eller rörelse, vidrörning eller distansering, inomhus eller utomhus.”3

Vi ser att bekräftad beskådning utom riktning är Ashâ´irahs och Mâturîdiyyahs dogm. Abû Hanîfah (rahimahullâh) har ingenting med den att göra. Hur skulle han dela en åsikt som kom till långt efter hans död? Därtill går den åsikten emot Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Shaykh-ul-Islâm (rahimahullâh) sade:

Dessa människors dogm om att Allâh skall beskådas utom ögons syn och riktning gör att de är ensamma i samfundet om att ha den uppfattningen. De flesta kloka människor tycker att deras norm är självklart osund medan de mångfaldiga rapporteringarna från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avvisar dem.”4

Ibn Abîl-´Izz al-Hanafî sade:

Är det rimligt att en beskådning äger rum utan sammanträde? Den som säger att Han skall beskådas utom riktning får rannsaka sin hjärna. Förmodligen är han omedgörlig och lider av en defekt i hjärnan. Om han säger att Han varken skall beskådas framifrån eller bakifrån, högerifrån eller vänsterifrån, uppifrån eller nedifrån, avvisas han av alla naturliga människor som hör honom.”5

1al-Fiqh al-Akbar, sid. 304

2Sharh al-Fiqh al-Akbar, sid. 119

3Kitâb-ut-Tawhîd, sid. 85

4Madjmû´-ul-Fatâwâ (16/84).

5Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 153