Abu Hanifah och Allahs tal

För det femte heter det i ”al-Fiqh al-Akbar”:

Allâh (ta´âlâ) talar utan instrument eller bokstäver. Bokstäverna är förvisso skapade.”1

Det är avvikande från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm om Allâhs (ta´âlâ) tal. Ty Ahl-us-Sunnah anser att Allâh talar med bokstäver och röst. Den dogmen rapporteras från Salaf innan Abû Hanîfah, samtidigt som Abû Hanîfah och efter Abû Hanîfah. Dogmen har bevisats av Qur’ânen och Sunnah. Att dementera att Allâh talar med bokstäver och röst tillhör Ahl-ul-Bid´as normer.

Djahmiyyah och Mu´tazilah avfärdar Allâhs tal och menar att Qur’ânen är en skapelse i mängden som har skapats av Allâh.

Kullâbiyyah och Ashâ´irah bekräftar Allâhs tal i form av ett själsligt sådant som upprätthålls av Hans essens i all evighet. Därtill påstår de att Qur’ânen i bokstavstrogen form är endast ett uttryck eller en återberättelse av den eviga betydelsen som upprätthålls av Hans essens.

Imâm Abû Hanîfah har ingenting att göra med någon av dessa sekter. Han sade det Salaf och imamerna sade när de bekräftade Allâhs tal och att Qur’ânen sett till dess betydelser och bokstäver är Allâhs tal. Imâm at-Tahâwî (rahimahullâh) sade när han nämnde Abû Hanîfahs och hans två följeslagares dogm:

Qur’ânen är Allâhs tal. Den kommer från Honom i form av ord, vilket inte skall föreställas. Han sände ned den till Sin profet i form av uppenbarelse. De troende betrodde honom för det. De var övertygade om att den är Allâhs verkliga och oskapade tal olikt skapelsernas tal.”2

Angående hans ord:

Bokstäverna är förvisso skapade.”

så är det en ytterligare innovation. Den kommer från Djahmiyyah i syftning på att komma fram till att Qur’ânen är skapad. Imamerna avvisade den och avslöjade Djahmiyyahs manipulation och bedrägeri. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Det sades till Imâm Ahmad bin Hanbal: ”Så-och-så sade: ”När Allâh hade skapat bokstäverna gick alla ned i Sudjûd förutom bokstaven A som sade: ”Jag går inte ned i Sudjûd förrän jag befalls att göra det.” Han sade: ”Det är otro.” Han fördömde tesen att bokstäverna är skapade, ty om bokstävernas natur är skapad fordrar det att den arabiska Qur’ânen och Tora också är skapade. En sådan tes är falsk och avvikande från Salafs och imamernas dogm.”3

Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade:

Vi säger inte att bokstäverna är uppkomna. Judarna gick först under på grund av det. Den som säger att en bokstav är uppkommen säger att Qur’ânen är uppkommen.”

Sådär fördömde imamerna denna tes som leder till dogmen om att Qur’ânen är skapad.

Därtill talade Salaf inte så ingående i ämnet de två första århundradena. Shaykh-ul-Islâm klargjorde att tal om huruvida Allâhs tal består av bokstäver och röst eller inte uppstod först under det andra århundradet. Han (rahimahullâh) sade:

Tal om Qur’ânen och huruvida talet består av bokstäver och röst eller inte är en nyhet som uppstod runt 200-talet och spred sig på 300-talet. När Abû Sa´îd bin Kullâb och sedermera även Abûl-Hasan al-Ash´arî skulle debattera med Mu´tazilah om Allâhs egenskaper och att Qur’ânen är oskapad, ansåg de att dogmen skulle förbli ofullkomlig om man inte också ansåg att Qur’ânen är evig och att den bara kan vara evig om den står för en betydelse som upprätthålls av Hans essens, liksom Hans kunskap. Sedan lade de även till att Allâh inte talar med röst eller språk.”4

Därmed rentvås Abû Hanîfah även från denna innovation. På så sätt uppstår tvivlen kring att boken ”al-Fiqh al-Akbar” skall tillhöra Abû Hanîfah än mer.

1al-Fiqh al-Akbar, sid. 302

2at-Tahâwiyyah, (45-49).

3Madjmû´-ul-Fatâwâ (12/41).

4Madjmû´-ul-Fatâwâ (12/579).