108. Otillåtna klockor

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 169-170

Det kan man emellertid inte säga om större väggklockor; deras ljud låter precis som tornklockor. Därför ska en muslim inte ha sådana klockor i sin bostad, framför allt inte om klockljuden ackompanjeras med melodier. Big Ben i London är ett exempel på sådana klockor. Vad som är riktigt beklagligt är att dessa klockor har till och med hamnat i moskéerna, ty muslimerna är okunniga om sin föreskrift. Inte sällan hör vi imamen läsa Qur’ân-verser som varnar för avguderi och treenigheten medan klockor som påminner om treenigheten ringer ovanför hans huvud. Imamen och hans församling sover.

Varje gång jag gick in i en moské med en sådan klocka stängde jag av ringsignalen utan att skada själva klockan. Jag är ju en skicklig urmakare – och lov ske Allâh. Jag brukade dock inte göra det förrän jag hållit tal i sakfrågan och övertygat församlingen om att moskéer inte får rymma sådana saker. Trots att de var övertygade var de ibland ovilliga att efterleva min idé med argumentet att en viss klerk eller individ hade bett i moskén utan att säga något. Detta var i Syrien.

Jag hade aldrig trott att dessa klockor som påminner om avguderi skulle komma till Saudiarabien, landet av monoteism, förrän jag och min biologiske bror Munîr steg in i Qubâ’-moskén i samband med vallfärden 1382. Vi förvånades av att höra ljudet av tornklockor komma från klockan. Följaktligen talade vi med några ansvariga i moskén och övertalade dem att de inte får finnas i en moské. De övertalades snabbt. Men när vi bad om lov att få tillintetgöra ljudet, gick de inte med på det. Det var inte deras område varför de skulle ta frågan med myndigheterna, sade de. Det är en stor skillnad på idag och igår, sade vi. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade rätt när han sade:

Det finns inte ett år utan att året därpå är värre till dess att ni träffar er Herre.”1

1Se “as-Sahîhah” (1218).