99. De blir glada när muslimer tar efter dem

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 161-162

Till Qur’ânens bevis hör bland andra Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَقَدْ آتَيْنَا بَنِي إِسْرَائِيلَ الْكِتَابَ وَالْحُكْمَ وَالنُّبُوَّةَ وَرَزَقْنَاهُم مِّنَ الطَّيِّبَاتِ وَفَضَّلْنَاهُمْ عَلَى الْعَالَمِينَ وَآتَيْنَاهُم بَيِّنَاتٍ مِّنَ الْأَمْرِ فَمَا اخْتَلَفُوا إِلَّا مِن بَعْدِ مَا جَاءهُمْ الْعِلْمُ بَغْيًا بَيْنَهُمْ إِنَّ رَبَّكَ يَقْضِي بَيْنَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فِيمَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ ثُمَّ جَعَلْنَاكَ عَلَى شَرِيعَةٍ مِّنَ الْأَمْرِ فَاتَّبِعْهَا وَلَا تَتَّبِعْ أَهْوَاء الَّذِينَ لَا يَعْلَمُونَ

”VI GAV Israels barn Skriften och rätt att styra och döma och Vi lät profeter uppstå bland dem; och Vi sörjde för dem med goda och nyttiga ting och Vi visade dem sådan nåd som Vi inte har visat något annat folk. Och Vi gav dem klara föreskrifter i allt som rör religionen, och först efter att ha fått all kunskap blev de oense av ovilja och avund mot varandra. På Uppståndelsens dag skall Din Herre döma mellan dem i alla de frågor som de tvistade om. Därefter har Vi visat dig en väg; följ därför denna väg och fäst dig inte vid de okunnigas önskningar.”1

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Allâh (subhânah) berättar hur Han begåvade israeliterna med religiösa och jordiska gåvor varefter de blev oense av ovilja och avund mot varandra efter att ha fått all kunskap. Därefter föreskrev Han en väg för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och befallde honom att beträda den och förbjöd honom att ta efter de okunnigas lustar. Alla som avviker från hans föreskrift tillhör de okunniga. Lustarna syftar på allt som de dras till och avgudadyrkarnas uppenbara skepnad som är följder av deras falska religion. Överensstämmelse med dem om sådant innebär rättelse efter deras lustar. Därför blir de otrogna glada och lyckliga när de ser hur muslimerna tar efter dem inom vissa saker. De önskar att de kunde spendera stora summor pengar bara för att få muslimerna att ta efter dem. Och om en viss sak inte innebär rättelse efter deras lustar, är det helt klart bättre att skilja sig från dem för att stänga alla vägar till rättelse efter deras lustar samt för att uppå Allâhs välbehag genom att utelämna den saken. Rättelse efter dem på en punkt leder till rättelse efter dem på andra punkter.”2

Oavsett vad uppnås målet i helhet ehuru det första alternativet är tydligare.”

145:16-18

2Iqtidhâ’-us-Sirât al-Mustaqîm, sid. 8