Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 112-113

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

78 – Fördjupning och forskning i det leder till försakelse, berövning och överträdelse.

79 – Akta er riktigt noga för att forska i det, tänka på det och få tvångstankar kring det. Allâh (ta´âlâ) har avskärmat vetskapen om ödet för Sina slavar och förbjudit dem att eftersträva den.

FÖRKLARING

Det är väldigt bra sagt. Fördjupning i ödesrelaterade frågor leder till tvivel och distraherar folk från handling. Sådana spekulationer är bara nonsens och försakelse. När Allâh försakar en slav låter Han honom sysselsätta sig med liknande frågor, och när Allâh ärar en slav låter Han honom lyda Honom och utnyttja sin tid. Vi har gränser som vi inte får överskrida. Allâh har inte ålagt oss att forska i ödet; Han har ålagt oss att tro, göra goda handlingar och avstå från synder.

Akta er för dessa frågor. Akta er för spekulationer i dessa ämnen. Akta er för funderingar kring dessa saker. Tvångstankar är tvekan och tvivel. Lämna allt sådant och stäng dörren för det. Detta intygar ytterligare att ödet är Allâhs (ta´âlâ) hemlighet. Allâh (ta´âlâ) har avskärmat vetskapen om ödet för Sin skapelse eftersom den inte tjänar någonting på det. Han har förbjudit dem att eftersträva ödesrelaterade frågor. ´Amr bin Shu´ayb rapporterade från sin fader som rapporterade från sin fader (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom ut till sina följeslagare som disputerade om ödet. Han blev röd i ansiktet som ett granatäpple på grund av ilska och sade: ”Är det därför som ni har skapats? Konfronterar ni Qur’ânen med Qur’ânen? Så gick samfunden innan er under.”1