98. Straff och lycksalighet i graven

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 76-77

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

De lyckligas själar förblir lycksaliga till den Dag de uppstår. De olyckligas själar straffas till Domedagen.

FÖRKLARING

Straff och lycksalighet i graven är mångfaldigt bekräftade. Den troende upplever lycksalighet i sin grav. I graven öppnas en dörr till paradiset åt honom vari han får ta del av dess nåd och lycka. Hans grav vidgas så långt ögat kan nå och där förblir han till Domedagen. Därefter får han stiga in i paradiset.

Det är inte bara själen som upplever lycka utan även kroppen. Även om kroppen blir till jord efter ett tag, upplever den både njutning eller straff. Bådadera tar del av det, anser Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah. Det är nämligen inte bara själen som upplever omständigheterna i graven.

Den olyckliges själ återfår sin själ i graven varefter både den och kroppen straffas. Både kropp och själ straffas och smärtar i graven. Själen har kontakt med kroppen i graven. Den kommer till och lämnar kroppen som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vill.

Själen har följande förhållanden till kroppen:

1 – I moderns mage då fostrets kropp förses med själ varefter det börjar leva, röra sig och födas.

2 – Efter födseln är själen med kroppen till döden.

3 – I samband med sömn, ty sömn är död. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَهُوَ الَّذِي يَتَوَفَّاكُم بِاللَّيْلِ وَيَعْلَمُ مَا جَرَحْتُم بِالنَّهَارِ

”Det är Han som under nattens sömn tar till sig era själar och som vet vad ni har åstadkommit under dagen.”1

4 – I graven.

5 – Efter Uppståndelsen. Den kontakten är ändlös och fullkomlig. Därefter hamnar personen antingen i paradiset eller också i helvetet.

Dessa fem är själens förhållanden till kroppen, enligt Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) i ”ar-Rûh” – och Allâh är kapabel till allt.

16:60