1Anledningen att jag inte skriver ”i sin Tashahhud” är att hadîthen säger ”i sin bön”. Det är alltså inte begränsat vid Tashahhud eller något annat moment. Istället gäller det alla moment som är lämpade för böner som Sudjûd och Tashahhud. Ordern om bön däri har redan angivits.

2al-Bukhârî och Muslim. al-Athram sade:

”Jag sade till Ahmad: ”Vad skall jag be efter Tashahhud?” Han svarade: ”Det som har rapporterats.” Jag sade: ”Sade inte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ”… och sedan får han be om vad han vill.”? Han svarade: ”Han skall be om vad han vill av det som har rapporterats.” Jag upprepade min fråga varpå han svarade: ”Det som är rapporterat.”

Citerat av Ibn Taymiyyah i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ” (1/218/69) som instämde och sade:

”Att bönen nämns i bestämd form syftar på bönen som älskas av Allâh, inte vilken bön som helst.”

Därefter sade han:

”Det är bäst att läsa bönerna som är föreskrivna och rekommenderade. De är bönerna som är rapporterade och nyttiga.”

Han har rätt. Kännedom om nyttiga böner beror dock på sann kunskap, vilken knappt någon besitter. Således är det bäst att hålla sig till de rapporterade bönerna och i synnerhet om de redan innehåller den bedjandes önskan – och Allâh vet bättre.

3´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”En man sade: ”Allâhs sändebud! Så mycket du ber om skydd mot skuld!” Han sade: ”När en man blir skuldsatt ljuger han när han talar och bryter löfte när han lovar.”

4al-Bukhârî och Muslim.