97. Ytlig efterliknelse medför moralisk och praktisk liknelse

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 158-159

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Jag har nämnt hur ytlig efterliknelse medför moralisk och praktisk liknelse. Därför får vi inte efterlikna vantrogna, utlänningar och beduiner. Inte heller får män efterlikna kvinnor eller vice versa. En man efterliknar kvinnors karaktärer i enlighet med sin efterliknelse till dess att han slutligen blir helt feminin och ger upp sitt jag som om han verkligen är en kvinna. Då sång leder till sådant och är typisk för kvinnor, brukade manliga sångare betraktas som feminina.

Och en kvinna som efterliknar män anammar deras karaktärer till dess att hon syns, uppenbaras och efterliknar män så att hon slutligen visar sin kropp liksom män visar sina kroppar, eftersträvar kontroll över män liksom män eftersträvar kontroll över kvinnor och gör saker och ting som motstrider den blyghet och den skygghet som är föreskrivna för kvinnor. Allt detta kan ske bara till följd av denna efterliknelse.

Med detta sagt måste det finnas en skillnad mellan herrkläder och damkläder som skiljer männen åt från kvinnorna och att kvinnan klär sig tillräckligt skylande och täckande. Därtill får kvinnor inte klä sig i kläder som till större del utgör herrkläder ehuru de skulle vara täckande, liksom långskjortor som vanligtvis brukas av män i vissa länder. Dessutom förmenas liknande företeelser beroende på förändrade traditioner. Då skillnaden ligger i själva täckelset, ska kvinnor befallas att iklä sig det mer täckande fastän skillnaden mellan de båda framgår annars också. Så om klädseln kombinerar defekt täckelse och liknelse, förmenas den ur båda synvinklarna – och Allâh vet bättre.”1

1al-Kawâkib (93/132-134) av Ibn ´Urwah al-Hanbalî.