Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Hâdîl-Arwâh ilâ Bilâd-il-Afrâh, s. 74

Allâh (ta´âlâ) berättade att Hans förståndiga slavar sade:

رَّبَّنَا إِنَّنَا سَمِعْنَا مُنَادِيًا يُنَادِي لِلإِيمَانِ أَنْ آمِنُواْ بِرَبِّكُمْ فَآمَنَّا رَبَّنَا فَاغْفِرْ لَنَا ذُنُوبَنَا وَكَفِّرْ عَنَّا سَيِّئَاتِنَا وَتَوَفَّنَا مَعَ الأبْرَارِ رَبَّنَا وَءَاتِنَا مَا وَعَدتَّنَا عَلَىٰ رُسُلِكَ وَلَا تُخْزِنَا يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۗ إِنَّكَ لَا تُخْلِفُ ٱلْمِيعَادَ

”Herre! Vi har hört rösten som kallar till tron: – ’Tro på er Herre!’ – och vi har blivit troende. Herre! Förlåt oss våra synder och utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö med de fromma, de som gör det goda och det rätta! Skänk oss, Herre, det som Du har lovat oss genom Dina sändebud och låt oss inte stå där med skammen på Uppståndelsens dag! Aldrig sviker Du Ditt löfte!”1

Med andra ord, ge oss det som Du har lovat oss via Dina sändebud, nämligen inträde i paradiset. Enligt en annan grupp betyder det: ge oss det som Du har lovat oss för att tro på Dina sändebud. Det är ingen enkel sak att radera både substantiv och preposition om inte den underförstådda meningen är bekräftelse av Dina sändebud och lydnad mot Dina sändebud. I så fall är de två underförstådda fraserna dugliga. Den första väger dock tyngre eftersom den företräds av:

رَّبَّنَا إِنَّنَا سَمِعْنَا مُنَادِيًا يُنَادِي لِلإِيمَانِ أَنْ آمِنُواْ بِرَبِّكُمْ فَآمَنَّا

”Herre! Vi har hört rösten som kallar till tron: – ’Tro på er Herre!’ – och vi har blivit troende.”

Detta är ett klart bevis för tron på sändebuden och Sändaren. Därefter tillämpade de medelanskaffning via sin tro på dem genom att vädja om det som Han hade lovat dem via sändebuden. Ty de hade bara hört det löftet från sändebuden. Detta innebär även bekräftelse av dem och att de bekräftade Hans löfte som de förkunnade för dem och därigenom bad Honom om att bevilja dem det. På detta vis tolkade företrädarna och efterträdarna denna vers. En tredje tolkning är: ge oss det som Du har lovat oss av seger och triumf genom Dina sändebud. Den första tolkningen är dock viktigare och fullkomligare.

Fundera över hur deras tro på Honom innefattar tron på Hans påbud och förbud, sändebud, löfte, hot, namn, egenskaper, handlingar, liksom förvissningen om Hans löfte, rädslan för Hans hot och deras godtagande av Hans påbud. Genom allt det blev de troende på sin Herre. På så vis var det korrekt för dem att tillämpa medelanskaffning genom att be om det som de hade blivit lovade och om räddning från Hans straff.