97. Själens vistelse efter kroppens död

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي

”De frågar dig om själen. Säg: ”Själen hör till det som är min Herre förbehållet.”1

فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ

”Och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!”2

وَمَرْيَمَ ابْنَتَ عِمْرَانَ الَّتِي أَحْصَنَتْ فَرْجَهَا فَنَفَخْنَا فِيهِ مِن رُّوحِنَا 

”Ännu ett exempel har de i Maryam, ´Imrâns dotter; Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande.”3

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Därefter skickas en ängel som blåser en själ i det.”

Vad beträffar Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَأَرْسَلْنَا إِلَيْهَا رُوحَنَا فَتَمَثَّلَ لَهَا بَشَرًا سَوِيًّا

”Och Vi sände till henne Vår själ som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad.”4

och:

يَوْمَ يَقُومُ الرُّوحُ وَالْمَلَائِكَةُ صَفًّا لَّا يَتَكَلَّمُونَ إِلَّا مَنْ أَذِنَ لَهُ الرحْمَنُ وَقَالَ صَوَابًا

”Den Dag då själen och änglarna står uppställda på led och ingen tar till orda utom den som fått den Nåderikes tillåtelse och han säger inte annat än det som är rätt och sant.”5

så har Qur’ân-tolkarna delade åsikter huruvida det syftar på Djibrîl eller en annan ängel.

De lärda har skrivit mycket kring det här ämnet, dock inte utmed den här ordningen. Jag kommer att nämna ett kortfattat, men dock allomfattande, tal från de flesta lärda om själens vistelse från personens död fram till Domedagen. Är själen i himlen eller på jorden? Är själen i paradiset eller i helvetet? Upplever den lycksalighet och tortyr i sin gamla kropp eller förflyttas den till en annan kropp? Frigörs den eller försvinner den till fullo? De lärda har nämnt många och varierande meningsskiljaktigheter i frågan. Varje grupp har sin åsikt som den stödjer och anser vara starkare än den andra.

Den här frågan kan endast kännas vid via Uppenbarelsen. Det finns lärda som säger att de troendes och martyrernas själar är i paradiset förutsatt att ingen stor synd, som orättvisa mot tjänarna, hindrar dem från det. Om de inte har gjort sig skyldiga till något sådant möter deras Herre dem med förlåtelse och nåd:

وَلاَ تَحْسَبَنَّ الَّذِينَ قُتِلُواْ فِي سَبِيلِ اللّهِ أَمْوَاتًا بَلْ أَحْيَاء عِندَ رَبِّهِمْ يُرْزَقُونَ

”Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Allâhs sak som döda. Nej, de lever hos sin Herre och de försörjs.”6

De som har denna åsikt är bland andra Abû Hurayrah, ´Abdullâh bin ´Umar och andra från Salaf. ´Abdullâh bin Ahmad berättade att Imâm Ahmad sade:

”De troendes själar är i paradiset och de otrognas själar är i helvetet.”

Andra lärda säger att de troendes själar är utanför paradisets portar och tar del av dess barmhärtighet, lycksalighet och uppehälle.

Abû ´Abdillâh bin Mandah sade:

”En grupp lärda bland följeslagarna och efterföljarna sade att de troendes själar är hos Allâh (´azza wa djall) utan att säga mer än så.”

Därefter sade han:

”Det har rapporterats från flera följeslagare och efterföljare att de troendes själar ligger i Djâbiyah7 medan de otrognas själar i Barhût-brunnen i Hadhramawt.”

Abû ´Umar bin ´Abdil-Barr sade:

”Martyrernas själar är i paradiset. De andra troendes själar är vid deras gravtomter.”

Ibn-ul-Mubârak berättade att Ibn Shuraydj läste för honom att Mudjâhid sade:

”De troendes själar är i paradiset. Däri äter de av dess frukter och känner dess doft.”

Mâlik sade:

”Jag har fått reda på att själen är lös. Den går varthän den vill.”

Ka´b-ul-Ahbâr sade:

”De troendes själar är i ´Illiyyûn i den sjunde himlen och de otrognas själar är i Sidjdjîn i den sjunde jorden.”

Det rapporteras att Abû Hurayrah sade:

”De frommas själar är i´Illiyyûn och de syndigas själar är i Sidjdjîn.”

Liknande rapporteras från ´Abdullâh bin ´Umar.

Det finns lärda som säger att de troendes själar är i Zamzam-brunnen. Jag har dock inte sett något bevis för den åsikten. De som har denna åsikt säger också att de otrognas själar är i Barhût-brunnen.

Salmân al-Fârisî sade:

”De troendes själar går varthän de vill och de otrognas själar är i Sidjdjîn.”

Ibn Qutaybah sade:

”Flera lärda anser att de troendes själar är vid deras gravtomter. Det finns de från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah som säger att de troendes själar och de otrognas själar är i gravarna och att själarna belönas och straffas i gravarna fram till Domedagen, vilket profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade om, och att graven är antingen en trädgård eller också en eldfull grop. Till följd därav förbjöd han att man sitter på gravar och befallde att man hälsar på dem. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När någon av er dör visas hans plats upp för honom morgon och afton. Om han tillhör paradisets folk, blir det från paradisets folk. Om han tillhör Eldens folk, blir det från Eldens folk. Det kommer att sägas: ”Detta är din plats till dess att Allâh låter dig uppstå på Domedagen.”

Det finns lärda som säger att själarnas vistas i den lägsta himlen. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade hur han under Himmelsfärden såg Âdam (´alayhis-salâm) i den lägsta himlen med de lyckliga människornas själar till höger om sig och de olyckliga människornas själar till vänster om sig. Till detta hör det al-Bukhârîs rapporterade i sin ”as-Sahîh” via Samurah bin Djundub som berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om sin dröm:

”Den långe mannen i trädgården var Ibrâhîm (´alayhis-salâm) och barnen runt honom var alla barn som dog utmed den naturliga läggningen.” Det sades: ”Allâhs sändebud! Även hedningarnas barn?” Han svarade: ”Även hedningarnas barn.”

Denna hadîth är dock inte allmän. Den behandlar endast barnens själar.

117:85

215:29

366:12

419:17

578:38

63:169