96 – Kapitel 16 – Ingen annan än den tvingade ursäktas för sin otro efter att ha trott

Den andra versen är Hans (ta´âlâ) Ord:

”Den som förnekar Allâh efter att ha antagit tron – inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta blir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana ådrar sig Allâhs vrede och ett hårt straff väntar dem, eftersom de sätter de jordiska högre än det eviga livet.” (16:106-107)

Allâh ursäktar inte någon av dessa. Det enda undantaget är den som blir tvingad till det och vars hjärta är tryggt i övertygelsen. Vad gäller alla andra, har de hädat efter att ha trott. Detsamma gäller den som gör sig skyldig till det på grund av rädsla, den som vill vara någon till lags eller har en inlevelse för sitt land, sitt folk, sin släkt eller sin egendom, den som gör det skämtsamt eller utav andra motiv – alla utom de tvingade.

 

Förklaring

Detta är den andra versen som författaren (rahimahullâh) vill att man funderar över. Denna vers bevisar att ingen annan än den tvingade ursäktas för sin otro efter att ha trott. Skulle man då självmant häda utav vilken anledningen som helst – som skämt, kärlek till anställning, försvar av nation eller liknande – anses personen vara otrogen. Allâh (´azza wa djall) kommer inte att ursäkta någon som har hädat. Det enda undantaget är den som gör det under tvång och hot samtidigt som hans hjärta blir tryggt i sin övertygelse.