96. Frukta ett ont slut

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 110-111

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

76 – Handlingarna räknas efter den sista.

FÖRKLARING

Oavsett hur rättfärdig en person är ska han aldrig luras av sina handlingar. Han ska frukta ett ont slut. Han ska inte döma någon till helvetet bara utifrån dennes handlingar, ty han vet inte hur denne kommer att avsluta livet. ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Varenda en av er får sin skapelse samlad i sin moders mage i fyrtio dygn. Därefter blir den till en blodgrodd lika länge. Därefter blir den till en köttklump lika länge. Därefter skickas en ängel till den som beordras att skriva ned fyra saker: dess uppehälle, livslängd, handling och om den ska vara olycklig eller lycklig. Vid Honom som det inte finns någon annan sann gud än! Var och en av er må göra det paradisets invånare gör till dess att en aln återstår till döden, varefter boken hinner kapp honom varpå han gör det Eldens invånare gör och därmed hamnar i den. Och var och en av er må göra det Eldens invånare gör till dess att en aln återstår till döden, varefter boken hinner kapp honom varpå han gör det paradisets invånare gör och därmed hamnar i det.”1

Människan ska alltså frukta ett ont slut och inte anklaga någon för det då hon inte vet hur människor avslutar detta liv. Ånger stryker tidigare synder:

قُل لِلَّذِينَ كَفَرُواْ إِن يَنتَهُواْ يُغَفَرْ لَهُم مَّا قَدْ سَلَفَ

Säg till de otrogna: ”Om ni slutar skall det förflutna förlåtas er.”2

Handlingarna räknas alltså efter den sista. Däremot hör det till Allâhs (´azza wa djall) vänlighet att låta Hans rättfärdiga slavar avsluta livet rättfärdigt, medan Han låter den onde sluta ont. Det handlar om att ta till sig åtgärder och ha bra tanke om Allâh (´azza wa djall). Vissa människor tänker ångra sig innan döden. Vet de när de ska dö? De kanske dör på ett ögonblick utan att hinna ångra sig. Inte heller vet de om deras ånger är accepterad eller inte, ty ångern har ju villkor.

1al-Bukhârî (6549) och Muslim (2643).

28:38