95. Ingen muslim hädar till följd av en synd

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 74-75

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Ingen från Qiblahs folk hädar till följd av en synd.

FÖRKLARING

Detta är en av Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs principer; alla synder utöver avguderi är förbjudna och hotade, men deras utövare hamnar inte i otro där han utesluts ur religionen så länge han vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, ber, betalar allmosa, fastar Ramadhân och vallfärdar till Huset.

Bortsett från avguderi och otro delas synderna upp i två kategorier: stora synder och små synder. Varken stora synder eller små synder fordrar att deras utövare utesluts ur religionen. Visserligen kan synderna också kallas för mindre otro, men det är bara Khawâridj som beskyller deras muslimska utövare för otro och dömer dem till evigt helvete. Deras dogm är falsk. Till följd därav beskyller de Ahl-us-Sunnah för otro, bekrigar dem och förlovar deras liv och egendomar. Enligt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah sänker synder tron, men de utesluter inte utövarna ur religionen, vilket är bevisat i Qur’ânen och Sunnah.

I motsats till Khawâridj säger Murdji’ah att tron består av hjärtats bekräftelse. Deras resonemang är att så länge en person bekräftar med sitt hjärta så är han troende. I och med att handling inte tillhör tron, påverkas den inte av synder, än mindre orsakar hädelse. De menar att synder skadar inte tron liksom lydnad inte gagnar otron. Det stämmer att lydnad inte gagnar otron men det stämmer inte att synder inte skadar tron. Den troende skadas visst av synder ehuru de inte utesluter honom ur religionen. Det till trots skadar de och kan till och med orsaka att utövaren hamnar i helvetet. Om stora syndare ångrar sig, förlåter Allâh dem. Och om de inte ångrar sig gör Allâh vad Han vill med dem; antingen förlåter Han dem eller också straffar Han dem i enlighet med deras handlingar. Därefter får de lämna Elden. Möjligtvis blir deras vistelse i Elden lång, men förr eller senare lämnar de Elden på Allâhs tillstånd, antingen till följd av medlarnas medlingar, att deras strafftid har gått ut eller också tack vare Allâhs nåd. Deras slutdestination är paradiset i alla fall, vilket har bevisats autentiskt. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte den som avgudar med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Det är alltså Allâh som avgör vad Han vill göra med stora syndare. Han kan förlåta dem och Han kan straffa dem för att sedermera föra in dem i paradiset. Det är också möjligt att de straffas med olyckor i jordelivet. Med andra ord är synder skadliga och de sänker tron varför de inte ska nonchaleras. Däremot är de inte så allvarliga att syndaren hädar och förblir i helvetet, vilket Khawâridj säger. Båda dogmerna är nämligen falska. Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm är måttlig, mellan två falska dogmer, och sann, mellan två villfarelser. Khawâridj följer bara bevisen som handlar om hot och straff medan Murdji’ah följer bara bevisen som handlar om löfte och förlåtelse. Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah följer båda bevisen och säger att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) bestämmer vad Han vill göra.

14:48