94. Qunût i Witr

Ibland1 läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Qunût i Witrs sista Rak´ah2. Han kunde också läsa Qunût innan Rukû´3.

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde al-Hasan bin ´Alî (radhiya Allâhu ´anhumâ) säga [när han var klar med Qur’ân-läsningen i Witr]:

اللهم اهدِنا فيمَن هديت وعافنا فيمن عافيت وتولنا فيمن توليت وبارك لنا فيما أعطيت وقِنا شر ما قضيت [ف]انك تقضي ولا يقضى عليك [و]اٍنه لا يذل مَن واليت [ولا يعزُ من عاديت]تباركت ربنا وتعاليت لا منجا منك إلا إليك

”Allâh! Vägled oss med dem som Du har väglett, skona oss med dem som Du har skonat och ta hand om oss med dem som Du har tagit hand om. Välsigna oss i det som Du har gett oss och skydda oss mot ondskan som Du har beslutat. Du beslutar och beslutas inte. Den som Du tar hand om förnedras inte, den som Du är fiende till stärks inte4. Du, vår Herre, är väldig och hög. Det finns ingen annan räddning från Dig än till Dig.”5

1Jag säger ibland eftersom följeslagarna som rapporterade Witr gjorde det utan att nämna Qunût. Om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade det som vana skulle de allesammans rapporterat det från honom. I och med att endast Ubayy bin Ka´b rapporterade det från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så betyder det att han endast läste Qunût ibland. Det bevisar att handlingen inte är obligatorisk. Det är majoritetens åsikt. Således erkände forskaren Ibn-ul-Hammâm i ”Fath-ul-Qadîr” (1/306 och 359-360) att åsikten som ålägger Qunût är svag och bevislös. Det bevisar hans rättvisa och opartiskhet. Åsikten som han kom fram till motsäger nämligen hans rättsskola.

2Ibn Nasr och ad-Dâraqutnî med en autentisk berättarkedja.

3Ibn Abî Shaybah (1/41/12), Abû Dâwûd, an-Nasâ’î i ”as-Sunan al-Kubrâ” (2-1-218 manuskript), Ahmad, at-Tabarânî, al-Bayhaqî och Ibn ´Asâkir (2/244/4) med en autentisk berättarkedja. Via honom rapporterade Ibn Mandah i ”at-Tawhîd” (2/70) endast bönen. Den rapporteras med en annan god berättarkedja. Jag har nämnt den i ”al-Irwâ’” (426).

an-Nâsâ’î rapporterade tillägget i slutet av Qunût:

و صل الله على النبي الأمي

”Och må Allâh hylla den olärde profeten.”

Dess berättarkedja är svag enligt Hâfidh Ibn Hadjar, al-Qastalânî, az-Zarqânî och andra. Därför har jag inte tagit med det tillägget då jag går efter villkoret som jag satte i bokens förord. al-´Izz bin ´Abdis-Salâm sade:

”Det har inte rapporterats autentiskt att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skall hyllas i Qunût. Därför skall inget tilläggas till hyllningen till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” (al-Fatâwâ (1/66))

Härmed visar han att han inte töjer på gränserna till åsikten om den goda innovationen, till skillnad från vissa senare individer.

Därefter rättade jag till mig och sade att det har bekräftats att Ubayy bin Ka´b (radhiya Allâhu ´anh) hyllade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i slutet av Qunût när han ledde bönen på ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) tid. Det rapporterade Ibn Khuzaymah i ”as-Sahîh” (1097). Detsamma har bekräftats från Abû Halîmah Mu´âdh al-Ansârî som också ledde bönen på den tiden. Det rapporterade al-Qâdhî Ismâ´îl (107) och andra. Det är alltså ett föreskrivet tillägg därför att det praktiserades av Salaf. Således skall det inte sägas att det är en innovation och Allâh vet bättre.

4Detta tillägg är bekräftat i en hadîth, vilket Hâfidh Ibn Hadjar sade i ”at-Talkhîs”. Det har jag kommit fram till i originalet. an-Nawawî (rahimahullâh) gick miste om det i ”Rawdhat-ut-Tâlibîn” (1/253) och sade att det är ett tillägg från det lärda liksom tillägget:

”Du lovprisas för vad Du har beslutat och jag ber Dig om förlåtelse och vänder mig till Dig.”

Det märkliga är att han bara ett par rader senare sade:

”De är enade om att al-Qâdhî Abût-Tayyib hade fel när han fördömde frasen ”Den som Du är fiende till stärks inte”. Den har rapporterats i al-Bayhaqîs rapportering och Allâh vet bättre.”

5Ibn Khuzaymah (2/119/1), Ibn Abî Shaybah och de som nämns med honom i den tidigare källanvisningen.