93. Graven är en påminnelse till den troende

Det skall vetas att elden och grönskan som nämns i graven är varken från den här världens eld eller grönska. De är båda från nästa livs eld respektive grönska. De är definitivare och strävare än grönskan respektive elden i detta liv. När Allâh dömer en person till straff värms jorden, stenarna och plattorna som är på och under honom i graven så att de blir hetare än den glödande kolen i detta liv. Om människorna hade rört vid marken skulle de inte känt av något. De hade inte sett något annat än jord, stenar och plattor. Måhända två personer begravs i en och samma grav samtidigt som en är i en eldgrop medan den andre är i en av paradisets trädgårdar. Den ene berörs inte alls av hettan medan den andre berörs inte alls av lycksaligheten. Herrens förmåga är vidare, definitivare och märkvärdigare än så! Allt detta sker för att de troende skall vara flitigare och räddare för Allâh (ta´âlâ). De skall vara medvetna om att Allâh kontrollerar dem i det dolda såväl som i det offentliga. Det medför att den väldiga belöningen fördubblas. Det vi har nämnt hör till tron på det dolda. Den troende skall veta att han har fasor och hinder framför sig – vi ber Allâh om förskoning.

Även om det som jag har nämnt hör till den dolda kunskapen kan Allâh (´azza wa djall) låta den Han vill ta del av Hans märkvärdiga förmåga. al-Bukhârî rapporterade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om ni inte hade dött skulle jag bett Allâh låta er få höra det jag hör av straffet i graven.”

al-Bukhârî rapporterade också att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi två gravar och sade:

”De två straffas, men de straffas inte för något stort.”

´Allâmah Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade i sin bok ”ar-Rûh”:

”Vår kollega Abû ´Abdillâh Muhammad bin al-Wazîr al-Harrânî berättade för mig att han en dag gick hemifrån efter ´Asr och sade: ”När solen hade gått ned stod jag mitt bland gravar. Jag fick syn på en grav som var en glödande kol som en glasässja1. Mitt i graven låg en människa. Jag gnuggade mina ögon och tänkte: ”Drömmer jag eller är jag vaken?” Jag vände mig om och såg stadsmuren. Jag sade: ”Jag svär vid Allâh att jag inte drömmer.” Jag gick hem till min familj i ett förvirrat tillstånd. De gav mig att äta, men jag klarade inte av att äta. Efteråt gick jag in i stan och frågade om mannen i graven. De sade att han var en tulltjänsteman som hade dött samma dag.”

1http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ssja