90 – Kapitel 16 – Plikten i att leva upp till Tawhîd med tro, tal och handling

Sextonde Kapitlet

Plikten i att leva upp till Tawhîd med tro, tal och handling

 

Vi avslutar orden, om Allâh (ta´âlâ) så vill, med en väldig och viktig fråga som förstås genom det som tidigare har nämnts. Vi kommer att dela upp den på grund av dess enorma fråga samt de många felen som görs inom den.

Det finns inga meningsskiljaktigheter om att Tawhîd måste förekomma i hjärtat, talet och handlingarna. En person är inte muslim om något av dessa uteblir. Om han känner till Tawhîd utan att handla enligt det, blir han en motsättande hedning som Farao, Satan och deras jämlikar.

 

Förklaring

Författaren avslutar dessa tvivel med en väldig fråga. Denna fråga är att en människa måste vara en monoteist med hjärtat, talet och handlingarna. Om han är monoteist i hjärtat till skillnad från talet och handlingarna, är han inte sanningsenlig i sitt påstående. Hjärtats monoteism följs av talets och handlingens monoteism. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns sannerligen en köttbit i kroppen. Om den är sund, är resten av kroppen sund. Om den är förstörd, är resten av kroppen förstörd. Det är sannerligen hjärtat.”1

Om han påstår att han endast dyrkar Allâh med sitt hjärta till skillnad från sitt tal och sin handling, hör han till Farao och hans jämlikar som fortsatte med att häda och vara omedgörlig trots att han var övertygad om sanningen. Han förblev i sitt tillstånd och sade sig besitta Herraväldet. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de, trots att de i sitt innersta var övertygade om dess äkthet.” (27:14)

Han (ta´âlâ) säger att Mûsâ sade till Farao:

”Du vet redan att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt dessa tecken för att låta alla se sanningen.” (17:102)

1 al-Bukhârî (52) och Muslim (1599).