Imâm Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî (d. 256)

Khalqu Af´âl-il-´Ibâd, s. 42-44

71 – Abû Dja´far berättade för mig: Yahyâ bin Ayyûb berättade för mig: Jag hörde Abû Nu´aym al-Balkhî Shudjâ´ säga:

”En man från Marw var vän med Djahm, varefter han bröt med honom och blev ovän med honom. Det sades till honom: ”Varför blev du ovän med honom?” Han sade: ”Han kom med outhärdliga saker. En dag läste jag en vers – Yahyâ glömde vilken – varpå han sade: ”Han var inte vänlig mot Muhammad när Han sade det.” Jag svalde det. En annan gång när han läste suran Tâ Hâ kom han fram till:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

“Den Nåderike har rest Sig över Tronen.”1

och sade: ”Vid Allâh! Hade jag bara kunnat hade jag raderat den ur Qur’ânen.” Jag svalde det också. En annan gång när han läste suran al-Qasas kom han fram till berättelsen om Mûsâ och sade: ”Vad är detta? Han har nämnt berättelsen om Mûsâ på två platser utan att fullända dem!” Han sköt iväg Qur’ânen, som låg i hans knän, så att den hamnade på golvet. Då hoppade jag på honom.”

72 – Abû Dja´far berättade för mig: Jag hörde Yahyâ bin Ayyûb säga:

”En dag var vi hos Marwân bin Mu´âwiyah al-Fizârî. En man frågade honom om hadithen om Beskådningen, men han lät bli att återberätta den för honom. Mannen sade: ”Om du inte återberättar den för mig är du Djahmî.” Då sade Marwân: ”Säger du att jag är Djahmî? Djahm lät bli att be fyrtio dagar eftersom han inte visste vem hans Herre var.”

73 – Abû Dja´far berättade för mig: Hârûn bin Ma´rûf och Yahyâ bin Ayyûb berättade för mig: Ibn-ul-Mubârak sade:

”Alla människor vet vad de dyrkar förutom Djahmiyyah.”

74 – Abû Dja´far berättade för mig: Jag hörde Yazîd bin Hârûn återberätta för oss Ismâ´îls hadith, från Qays, från Djarîr, från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som sade:

”Ni kommer att se er Herre…”

Yazîd sade: ”Den som beljuger detta tar avstånd från Allâh och Hans Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”

75 – Abû Dja´far berättade för mig: Ahmad bin Khâlid al-Khallâl berättade för oss: Jag hörde Yazîd bin Hârûn nämna Abû Bakr al-Asamm och al-Marîsî och säga:

”De är, vid Allâh, två kättare, två hädare mot den Nåderike och förlovade.”