9. Så har muslimerna alltid trott

Imâm Abû ´Uthmân Ismâ´îl bin ´Abdir-Rahmân as-Sâbûnî (d. 449)

´Aqîdat-us-Salaf wa Ashâb-il-Hadîth, sid. 185-189

al-Hâkim Abû ´Abdillâh al-Hâfidh underrättade oss: Abû Bakr Muhammad bin Dâwûd az-Zâhid underrättade oss: Muhammad bin ´Abdir-Rahmân as-Sâmî underrättade oss: ´Abdullâh bin Muhammad bin Shabûyah al-Marwazî underrättade mig: Jag hörde ´Alî bin al-Husayn bin Shaqîq säga: Jag hörde ´Abdullâh bin al-Mubârak säga:

Vi känner vår Herre genom att veta att Han är ovanför de sju himlarna och att Han har rest Sig över Tronen. Han är frånskild från Sin skapelse. Vi säger inte det Djahmiyyah säger, nämligen att Han är här” och pekade på jorden.”

Jag hörde al-Hâkim Abû ´Abdillâh säga i sin bok ”at-Târîkh”, som han författade till Naysâbûrs invånare, samt i sin bok ”Ma´rifat-ul-Hadîth” – och båda böckerna saknar motstycke: Jag hörde Abû Dja´far Muhammad bin Sâlih bin Hâni’ säga: Jag hörde Abû Bakr Muhammad bin Ishâq bin Khuzaymah säga:

Den som inte erkänner att Allâh (´azza wa djall) är ovanför Sin tron och att Han har rest Sig över Sina sju himlar, hädar sin Herre. Det är tillåtet att avrätta honom. Antingen ångrar han sig eller också halshuggs han1. Därefter ska hans lik kastas på en soptipp, så att stanken från hans kadaver inte besvärar muslimerna och skyddsskattsbetalarna. Hans egendom ska räknas som krigsbyte. Ingen muslim ska ärva honom eftersom muslimer ärver inte otrogna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Muslimen ärver inte den otrogne och den otrogne ärver inte muslimen.”2

Vår imam Abû ´Abdillâh Muhammad bin Idrîs ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade i sin ingående bok3 gällande frigivning av muslimsk slav i samband med soning:

”Baserat på Mu´âwiyah bin al-Hakams hadith är det inte tillåtet att sona med en sådan slav. Han ville sona genom att befria en svart slavinna och frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om att befria henne. Följaktligen prövade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) henne och sade: ”Vem är jag?” Hon pekade mot honom och sedan mot himlen.” Det vill säga, du är sändebud till Allâh som är ovanför himlen. Således sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Befria henne. Hon är förvisso troende.”4

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fastslog hennes islam och tro efter att hon hade erkänt att hennes Herre är ovanför himlen och känt Honom för att vara i höjden och uppe. ash-Shâfi´î argumenterade med denna hadith mot dem som tillåter bot med otrogna slavar, eftersom han ansåg att Allâh (subhânah) är ovanför Sin skapelse, Sina sju himlar och Sin tron. Det är ju så muslimerna, Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, alltid har trott. Han (rahimahullâh) återberättade aldrig en autentisk hadith utan att han själv anammade den. al-Hâkim Abû ´Abdillâh (rahimahullâh) underrättade oss: Imâm Abûl-Walîd Hassân bin Muhammad al-Faqîh underrättade oss: Ibrâhîm bin Mahmûd berättade för oss: Jag hörde ar-Rabî´ bin Sulaymân säga: Jag hörde ash-Shâfi´î säga:

Om ni hör att jag säger en sak medan en annan är autentiskt rapporterad från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ska ni veta att jag har förlorat mitt sinne.”

al-Hâkim (rahimahullâh) sade: Jag hörde Abûl-Walîd säga flera gånger:

Det berättades för mig från az-Za´farânî att ash-Shâfi´î nämnde en dag en hadith varvid en man frågade honom: ”Anser du samma sak, Abû ´Abdillâh?” Han svarade: ”Ser du mig i en synagoga eller en kyrka? Ser du mig ha de otrognas kläder? Du ser mig i muslimernas moské, i muslimernas kläder, vänd mot deras böneriktning. Ska jag återberätta en hadith från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sedan inte anse samma sak?”

1Zayd al-Madkhalî sade:

Alla får inte verkställa straff. Enkom den muslimska myndigheten får göra sådant. Det är den muslimska myndigheten som har rätt att avrätta dråparen, handhugga tjuven, prygla den ogifte horkarlen, stena den gifte horkarlen och prygla den falske anklagaren och spritmissbrukaren.” (at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 116-118)

2al-Bukhârî (6764) och Muslim (1614).

3´Allâmah Rabî´ al-Madkhalî sade:

”Det vill säga ”al-Umm”.” (Sharh ´Aqidat-is-Salaf wa Ashab-il-Hadîth, sid. 99)

4Muslim (537), Abû Dâwûd (930), an-Nasâ’î (3/13), Mâlik (2/776), Ibn Abî ´Âsim (479), al-Bayhaqî, sid. 422, Ahmad (5/447), Abû Dâwûd at-Tayâlisî (1105) och Ibn Khuzaymah i ”at-Tawhîd”, sid. 121.