9. Profeten och hans efterträdare bad ´Îd-bön i öken

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Salât-ul-´Îdayn, sid. 23-26

Det är märkligt att Shâfi´iyyah ansåg sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ständiga fredagsbön i en enda moské bevisa att det är otillåtet att be den i fler moskéer i en och samma stad, samtidigt som de inte ansåg hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ständiga ´Îd-bön på böneplats bevisa att det är bättre att be den där än i moské. Båda sakfrågornas bevis är ett och samma. Allt detta stöder den första åsikt som Imâm an-Nawawî (rahimahullâh) citerade från Shâfi´iyyahs lärde. Lägg till det att meningsskiljaktigheten mellan dem är emellertid bara formell och inte alls praktisk i storstäder som Damaskus, ty den andra åsikten konkretiserar att det är bättre att be i moské om den rymmer alla bedjande. Problemet är att sådana moskéer saknas. Därmed enas de två åsikterna om att prioritera bön på böneplats, något även majoriteten anser. Tillika föraktade Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) bön i orymlig moské, vilket kommer att tas upp senare.

Hâfidh Ibn Hadjar al-´Asqalânî sade under den första hadîthen:

”Den används som bevis för att det är rekommenderat att be ´Îd-bön i öknen och att det är bättre än att be den i moské. Resonemanget är byggt på att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde det ständigt, trots förträffligheten i hans moské. Imâm ash-Shâfi´î sade i ”al-Umm”:

”Vi har fått reda på att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad ´Îd-bönerna på en böneplats i Madînah varefter hans efterträdare gjorde samma sak. Det enda undantaget var om det skulle regna eller dylikt. Denna handling praktiserades i samtliga städer frånsett Makkah.”

Därefter anvisade han att anledningen vars dels moskéns rymlighet, dels trångheten utanför Makkah. Han sade:

”Om en bebodd stad har en moské som rymmer stadens invånare under högtiderna, anser jag att de inte skall lämna den. Skulle den vara orymlig är det föraktfullt att be i den, men trots det ska bönen inte upprepas.”1

Med andra ord handlar allting om trånghet och rymlighet, inte om att gå ut i öknen. Målet är att ena samtliga människor. Om det är möjligt att uppnå i moskén sammans med dess förträfflighet, anses det vara bättre.”2

Imâm ash-Shawkânî kommenterade honom och sade (3/248):

”Efter att ha medgett att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ständigt bad i öknen, är trånghet och rymlighet endast en gissning som är för svag för att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis ska utelämnas. Det är möjligt att argumentera för bön i Makkahs moské på grund av trånga omnejd, men inte med orymlig moské.”

Denna möjlighet som Imâm ash-Shawkânî nämnde antyddes som sagt av självaste Imâm ash-Shâfi´î. Imâm ash-Shâfi´î sade:

”Jag sade så för att de inte brukade ha mycket utrymme i Makkahs utkanter.”3

Det stärker Imâm ash-Shawkânîs (rahimahullâh) ovanstående avvisning.

1 al-Umm (1/207).

2 Fath-ul-Bârî (2/450 – Salafiyyah).

3 al-Umm (1/207).