9. Kvinnan måste täcka sig för främmande män

4 – Allâhs (ta´âlâ) ord:

لَّا جُنَاحَ عَلَيْهِنَّ فِي آبَائِهِنَّ وَلَا أَبْنَائِهِنَّ وَلَا إِخْوَانِهِنَّ وَلَا أَبْنَاء إِخْوَانِهِنَّ وَلَا أَبْنَاء أَخَوَاتِهِنَّ وَلَا نِسَائِهِنَّ وَلَا مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ وَاتَّقِينَ اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ كَانَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ شَهِيدًا

”De gör ingenting klandervärt [om de samtalar öppet] med sina fäder eller söner eller bröder eller bröders söner eller systrars söner eller med närstående kvinnor eller dem som de rättmätigt besitter. Men frukta Allâh [alla ni kvinnor]! Allâh är vittne till allt.”1

Ibn Kathîr (rahimahullâh) sade:

”När Allâh befallde kvinnorna att täcka sig för de främmande männen klargjorde Han att hon inte behöver göra det med de anhöriga som Han undantog i kapitlet ”an-Nûr” när Han sade:

وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا لِبُعُولَتِهِنَّ أَوْ آبَائِهِنَّ أَوْ آبَاء بُعُولَتِهِنَّ

”Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader…”2

Dessa fyra ädla Qur’ân-verser ålägger att kvinnan täcker sig för främmande män och den första versen bestod av fem poäng.

133:55

224:31