9. Föreskrifter under fastan

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

al-Mukhtasar fî Ahkâm-is-Siyâm, sid. 32-33

1 – Det är föreskrivet att bruka Siwâk under fastan. Framför allt är det rekommenderat att bruka det inför bön och tvagning. Abû Hurayrah berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

Om jag inte hade föraktat att besvära mitt samfund skulle jag befallt det att bruka Siwâk i samband med varje bön1

Hos Muslim står det:

Om jag inte hade föraktat att besvära mitt samfund skulle jag befallt det att bruka Siwâk inför varje bön.

Ibn Khuzaymah sade:

“Han gjorde ingen skillnad på den icke-fastande och den fastande.”2

at-Tirmidhî, Abû Dâwûd och Ahmad rapporterade från ´Âmir bin Rabî´ah som sade:

”Otaliga gånger såg jag profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bruka Siwâk medan han fastade.”3

I kedjan finns ´Âsim bin ´Ubaydillâh bin ´Âsim bin ´Umar bin al-Khattâb som var svag av bland andra al-Bukhârî och Ibn Ma´în. Dock sade at-Tirmidhî:

“De lärde handlar utmed den. De anser det vara harmlöst för den fastande att bruka Siwâk såväl under början av dagen som under slutet av dagen.”4

Det är alltså föreskrivet att bruka Siwâk när som helst på dygnet förutsatt att föremålet inte smulas och sväljs. Dessutom ska det varken vara hårt så att det inte skadar tandköttet eller smaksatt.

2 – Den som råkar äta eller dricka under dagen i Ramadhân måste uppmärksammas. Till skillnad från vad somliga lekmän tror är det inte tillåtet att förtiga honom eftersom det hör till påbud av rätt och förbud mot orätt. Ätning och drickning under dagtid i Ramadhân är ju orätt. Den glömske är visserligen ursäktad men måste ändå uppmärksammas. Därtill handlar det om samarbete om fromhet och gudsfruktan.

1 al-Bukhârî (887) och Muslim (252).

2 as-Sahîh (2006).

3 Abû Dâwûd (2364) och at-Tirmidhî (725).

4 at-Tirmidhî (725).