9. Den siste profeten

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah – Sharh wa Ta´lîq, sid. 19-21

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

34 – Han är den siste profeten, de gudfruktigas ledare, sändebudens mästare och världarnas Herres älskade.

FÖRKLARING

Denna dogm har bekräftats i många och välkända hadither som samfundet har godtagit med acceptans. I sin förklaring har Ibn Abîl-´Izz nämnt en del av dem, varför det alltid är möjligt att hänvisa dithän, ty de inger kunskap och övertygelse.

Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är naturligtvis sändebudens mästare. Dessvärre betros denna dogm inte av folk som kräver att en hadith återberättas av mångfaldiga återberättare för att den måste betros. Hur betros den av folk, däribland Shaykh Shaltût, som konstaterar att dogmen får bara anammas från Qur’ânen? I min avhandling ”Wudjûb-ul-Akhdh bi Hadîth-il-Âhâd” har jag avvisat alla dessa människor ur tjugo synvinklar. I slutet av avhandlingen har jag nämnt tjugo dogmatiska och autentiska hadither som dessa människor tvingas förneka på grund av sin ideologi. Denna ovannämnda dogm är en av dem.

Författaren (rahimahullâh) sade:

… och världarnas Herres älskade (حبيب).”

Faktum är att han är världarnas Herres förtrogne (خليل). Förtrogenhet är både högre och fullkomligare än kärlek. Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Allâh har utvalt mig till Sin förtrogne liksom Han har utvalt Ibrâhîm till Sin förtrogne.”1

Därför har det inte heller bekräftats någon hadith att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är Allâhs älskade (حبيب).

1Muslim (532).