88. Bön för vännens utökning av egendom och avkomma

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/112-113)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

88 – Mûsâ bin Ismâ´îl berättade för oss: Sulaymân bin al-Mughîrah berättade för oss, från Thâbit, från Anas som sade:

”En dag kom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hem till oss. Det var bara jag, min moder och min moster Umm Harâm som var hemma. Han kom till oss och sade: ”Ska jag inte leda er i bön?” Ingen bönetid hade infallit ännu. En man sade: ”Var ställde han Anas?” Han sade: ”Till höger om honom.” Därefter ledde han oss i bön. Sedan bad han om all godhet i jordelivet och efterlivet för vårt hus. Min moder sade: ”Din lille tjänare, Allâhs sändebud! Be Allâh för honom.” Han bad om allt bra för mig. Till det sista som han bad var: ”Allâh! Utöka hans egendom och avkomma och välsigna honom i det.”1

FÖRKLARING

Denna väldiga hadîth bevisar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) väldiga barmhärtighet mot samfundet i allmänhet och mot hans följeslagare, män som kvinnor, i synnerhet. Han ledde dem i frivillig bön i deras hem för att välsigna och benåda dem. Därefter åkallade han välvilligt för dem. Hans bön för dem var bönhörd.

Hadîthen bevisar också att den troende önskar sina troende bröder och systrar det han önskar sig själv av det goda i jordelivet och efterlivet. Han ska således ta till sig Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nåd.

Enligt hadîthen ska man lära människorna. Inlärning är den bästa handling som för slaven närmare Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

Dessutom understryker hadîthen bönens dygd. Bönen utgör ett väldigt och starkt band mellan de troende och deras Herre (tabârak wa ta´âlâ). Ty bönen består av en hemlig åkallan av och ödmjukhet inför Allâh (tabârak wa ta´âlâ) då den bedjande placerar sin panna på marken och lovprisar Honom som är ovanför Sina slavar.

Utifrån denna hadîth är det föreskrivet att be Allâh om jordelivets och efterlivets godhet. Det är harmlöst att be Allâh om utökad försörjning för att kunna lyda Allâh med hjälp av mat, dryck, kläder, bostad, transportmedel, välgörenhet och annat. Den människa som ber Allâh (´azza wa djall) om sådant med en ren avsikt, ska varken fördömas eller klandras för det.

Hadîthen bevisar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mirakel då hans åkallan för Anas (radhiya Allâhu ´anh) besvarades. Allâh utökade nämligen hans egendom och avkomma.

Också Anas (radhiya Allâhu ´anh), profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) betjänt, underverk framkommer i hadîthen. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) bönhörde profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön därför att sändebudens och profeternas böner är rena och därmed bönhörda av Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Således var det givande att någon av Allâhs profeter, eller något av Allâhs sändebud, bad för Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) slavar.

1Autentisk.