87 – Skillnaden mellan att söka hjälp av en levande och närvarande människa om något hon är kapabel till samt någon utöver henne

Femtonde Kapitlet

 

Skillnaden mellan att söka hjälp av en levande och närvarande människa om något hon är kapabel till samt någon utöver henne

 

Avgudadyrkarna har ännu ett tvivel. Det handlar nämligen om det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade om människorna på Domedagen och att de kommer att be Âdam om hjälp, därefter Nûh, därefter Ibrâhîm, därefter Mûsâ och därefter ´Îsâ. Alla kommer de att stiga åt sidan till dess att de till sist kommer till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De säger:

”Detta bevisar att det inte är avguderi att be någon annan än Allâh om hjälp.”

Då säger vi att fri är Allâh från brister som förseglar Sina fienders hjärtan. Vi nekar inte att man ber en skapelse om något som den har kapacitet till. Allâh (ta´âlâ) sade i berättelsen om Mûsâ:

”Och den som hörde till hans folk ropade till [Mûsâ] att hjälpa honom mot hans fiende.” (28:15)

Ett annat exempel är människan som i krig ber sin vän om hjälp och annat som skapelsen förmår att utföra. Det vi fördömer är bönen om hjälp i form av dyrkan som sker vid helgonens gravar, eller i deras frånvaro, då de ber om något som endast Allâh förmår att utföra.

 

Förklaring

Ännu ett tvivel är att de inte anser det vara avguderi att be någon annan än Allâh om skydd. Han svarade på två sätt:

Det första: Denna typ av skyddsökning är att be en skapelse om skydd inom det som den förmår att utföra. Denna typ nekas inte. Han (ta´âlâ) sade i berättelsen om Mûsâ:

”Och den som hörde till hans folk ropade till [Mûsâ] att hjälpa honom mot hans fiende.” (28:15)

Det andra: Människorna bad inte dessa ädla profeter om att avvärja svårigheter. De bad dem att medla inför Allâh (´azza wa djall) för att avvärja svårigheterna. Det finns skillnad mellan att be en skapelse om hjälp för att avvärja ondska från honom och att be en skapelse att medla inför Allâh för att avvärja denna ondska.