Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 96-97

Beträffande medling inför Allâh, skiljer den sig från medlingen skapelserna emellan. Medling inför Allâh handlar om att Han begåvar vissa av Sina slavar med att låta dem be för andra muslimer som förtjänar att straffas för sina synder eller har hamnat i helvetet. Följaktligen medlar medlaren inför Allâh och ber Honom förlåta och benåda den syndige muslimen då denne var en troende som dyrkade enbart Allâh. Detta är medlingen för de stora syndarna. Dock har medling inför Allâh två villkor:

1 – Den måste föregås av ett tillstånd från Allâh. Ingen kan medla inför Allâh utan Hans tillstånd. Det är Allâh som ger det tillståndet till medlaren. Ingen tar sig an att medla inför Allâh (´azza wa djall) utan Hans tillstånd:

مَن ذَا الَّذِي يَشْفَعُ عِنْدَهُ إِلاَّ بِإِذْنِهِ

”Vem är den som vågar medla inför Honom utan Hans tillstånd?”1

Till skillnad från skapelsen kan ingen medla inför Allâh (djalla wa ´alâ) utan Hans tillstånd.

2 – Medlingen får endast vara för troende monoteister som dyrkade Allâh allena och som Allâh är nöjd och belåten med:

وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَى

”… och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med.”2

Det vill säga att Han är nöjd med deras tal och handling. Båda dessa villkor nämns i Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَكَم مِّن مَّلَكٍ فِي السَّمَاوَاتِ لَا تُغْنِي شَفَاعَتُهُمْ شَيْئًا إِلَّا مِن بَعْدِ أَن يَأْذَنَ اللَّهُ لِمَن يَشَاء وَيَرْضَى

”Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Allâh har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som Han behagas av.”3