Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 95-96

I teologisk mening åsyftar medling förbön vid behov såtillvida att den behövande ber en medlare medla inför en annan som förvaltar över den åsyftade sakfrågan. Denna medling kan ske inför Allâh och inför skapelsen. Det finns två sorters medlingar inför skapelsen:

1 – God medling om fina, nyttiga och lovliga ändamål. Allâh (subhânah) sade:

مَّن يَشْفَعْ شَفَاعَةً حَسَنَةً يَكُن لَّهُ نَصِيبٌ مِّنْهَا

”Den som ingriper i och stöder en god sak får ta del av den…”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Medla så kommer ni att belönas. Allâh beslutar via Sitt sändebud det Han vill.”2

God medling medför belöning då den gagnar muslimer som får sina ärenden uppfyllda och mål uppnådda, förutsatt att ingen råkar ut för något ont eller orättvist.

2 – Dålig medling om förbjudna ändamål, däribland om upphävelse av obligatoriska straff. Här sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Allâhs förbannelse vilar över den som ger skydd till en innovatör. Allâhs förbannelse vilar över den som ändrar på markens milstolpar.”3

Till denna sorts medling hör också den som medför att folk blir berövade sina rättigheter på andras bekostnad. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَن يَشْفَعْ شَفَاعَةً سَيِّئَةً يَكُن لَّهُ كِفْلٌ مِّنْهَا

”… och den som ingriper i och stöder en orättfärdig sak får bära ansvar för den.”4