85. Profetens kärlek till al-Hasan och al-Husayn
´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)
´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/106)
al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:
85 – Mûsâ berättade för oss: Mahdî bin Maymûn berättade för oss: Ibn Abî Ya´qûb berättade för oss, från Ibn Abî Nu´aym som sade:
”Jag var med när en man frågade Ibn ´Umar om myggblod. Han sade: ”Var kommer du ifrån?” Han svarade: ”Irak.” Då sade han: ”Titta på den här! Efter att de har dödat profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) son frågar han mig om myggblod. Jag hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga: ”De två är mina gåvor i jordelivet.”1
FÖRKLARING
En irakier kom till Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) för att ställa honom en fråga. Ibn ´Umar förundrades av hans fråga då han frågade om myggblod är rent eller orent. Hur kunde han fråga honom om myggblod efter att ha dödat profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) son? Det vill säga al-Husayn bin ´Alî bin Abî Tâlib, en av Fâtimahs (radhiya Allâhu ´anhum) söner. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sagt om al-Hasan och al-Husayn:
”De två är mina gåvor i jordelivet.”
Han sade också:
”al-Hasan och al-Husayn är ungdomarnas mästare i paradiset.”2
Han älskade dem väldigt mycket. Så när irakiern frågade Ibn ´Umar om myggblod, reagerade han på det sättet eftersom hans förfäder hade gjort något som är mycket större än så då de dödade al-Husayn bin ´Alî bin Abî Tâlib. al-Husayn (radhiya Allâhu ´anh) hade blivit lovad paradiset av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och var en de mest älskade människorna av Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).
För övrigt bevisar hadîthen frågeställarens okunnighet. Den bevisar också följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) klipskhet och att de fördömde Ahl-ul-Bid´a och folk med grava fel. Också bevisar den att al-Hasan och al-Husayn är lovade paradiset och därmed inkluderade till alla andra som också är det. Må Allâh vara nöjd med dem!
1Autentisk.
2at-Tirmidhî (3768) via Abû Sa´îd al-Khudrî. Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Silsilah as-Sahîhah” (2/448).