85 – Kapitel 14 – Profeten befallde krig mot Khawâridj

Samma sak gäller den andra hadîthen och dylikt. Dess betydelse är det vi har nämnt; att det är obligatoriskt att man lämnar den som visar Tawhîd och islam i fred, till dess att han visar något som motsätter sig det. Beviset för det är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Dödade du honom efter att han hade sagt ”Det finns ingen sann gud utom Allâh?””

Likaså sade han:

”Jag har blivit beordrad att strida mot människorna till dess att de säger: ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”.”

Han sade om Khawâridj:

”Döda dem var ni är råkar på dem. Råkar jag på dem, skall jag döda dem precis som ´Âd dödades.”

Detta sade han trots att de hörde till dem som dyrkade mest, sade att det inte finns någon sann gud utom Allâh och lovprisade Honom. Följeslagarna brukade se ned på sin bön när de såg deras. Likaså studerade de under följeslagarna. Dock gagnades de varken av orden ”det finns ingen sann gud utom Allâh”, mycket dyrkan eller deras bekännelse till islam när deras motsättningar gentemot Sharî´ah blev tydliga.

 

Förklaring

Med den andra hadîthen menar han hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Jag har blivit beordrad att strida mot människorna till dess att de säger: ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”.”

Han (rahimahullâh) klargjorde att betydelsen av hadîthen är att det är obligatoriskt att inte ofreda den som visar islam till dess att hans tillstånd klargörs. Han (ta´âlâ) sade:

”… utan att ha förvissat er.” (4:94)

Om vi tvivlar på någon, behöver vi förvissa oss. Skulle han däremot endast säga att det inte finns någon sann gud utom Allâh för att undkomma döden, finns det inget behov av att förvissa sig.

Därefter bevisade författaren (rahimahullâh) sin åsikt genom att visa att mannen som sade till Usâmah ”Dödade du honom efter att han hade sagt ”Det finns ingen sann gud utom Allâh?”” och ”Jag har blivit beordrad att strida mot människorna till dess att de säger: ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”.” är mannen som beordrade till strid mot Khawâridj då han sade:

”Döda dem var ni är råkar på dem. Råkar jag på dem, skall jag döda dem precis som ´Âd dödades.”1

Detta sade han trots att Khawâridj förrättade bönen, påminde sig om Allâh och läste Qur’ânen. De studerade under följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum). Detta gagnades de däremot inte av, ty tron nådde aldrig deras hjärtan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den når sannerligen inte deras hjärtan.”2

1 al-Bukhârî (6930) och Muslim (1066).

2 al-Bukhârî (7432) och Muslim (1066).