85. Femtiotusen år i skräck och hetta

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 64-66

Människorna kommer att samlas och stå på sina ben, barfotade, nakna och oomskurna. Solen kommer att närma sig dem varpå de börjar svettas i enlighet med sina handlingar. Deras tillstånd ska vara svårt och fasansfullt. Han (ta´âlâ) sade:

مِّنَ اللَّهِ ذِي الْمَعَارِجِ تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ

… från Allâh till vilken många vägar leder upp. Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.”1

I femtiotusen år kommer de att stå i en fruktansvärd hetta och trängsel. Alla tiders människor. Där och då beger de sig till någon som kan medla för dem så att de kan bli dömda och slippa samlingen. Följaktligen går de till Âdam (´alayhis-salâm), mänsklighetens fader, och säger:

Âdam! Du är mänsklighetens fader. Allâh skapade dig med Sin hand, blåste in Sin själ i dig och befallde änglarna att göra Sudjûd till dig. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då säger Âdam: ”Min Herre har aldrig varit så arg, och kommer aldrig att vara så arg, som Han är idag. Han förbjöd mig trädet varpå jag trotsade Honom. Jag bryr mig bara om mig själv. Gå till någon annan, gå till Nûh.” Då går de till Nûh och säger: ”Nûh! Du är det första sändebudet på jorden. Allâh sade att du är en tacksam slav. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då säger Nûh: ”Min Herre har aldrig varit så arg, och kommer aldrig att vara så arg, som Han är idag. Jag hade rätt till en bönhörd bön och den bad jag mot mitt folk. Jag bryr mig bara om mig själv. Gå till någon annan, gå till Ibrâhîm.” Då går de till Ibrâhîm och säger: ”Ibrâhîm! Du är Allâhs förtrogne vän och profet på jorden. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då säger Ibrâhîm: ”Min Herre har aldrig varit så arg, och kommer aldrig att vara så arg, som Han är idag.” Han nämnde sina lögner och sade: ”Jag bryr mig bara om mig själv. Gå till någon annan, gå till Mûsâ.” Då går de till Mûsâ och säger: ”Mûsâ! Du är Allâhs sändebud! Allâh särskilde dig från alla andra människor med Sitt budskap och Sitt tal. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då säger Mûsâ: ”Min Herre har aldrig varit så arg, och kommer aldrig att vara så arg, som Han är idag. Jag dödade en människa utan tillstånd. Jag bryr mig bara om mig själv. Gå till någon annan, gå till ´Îsâ.” Då går de till ´Îsâ och säger: ”´Îsâ! Du är Allâhs sändebud. Du talade med människor när du låg i vaggan. Du är ett ord och en själ från Honom som Han försåg Maryam med. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då säger ´Îsâ: ”Min Herre har aldrig varit så arg, och kommer aldrig att vara så arg, som Han är idag. Jag bryr mig bara om mig själv. Gå till någon annan, gå till Muhammad.” Då går de till mig och säger: ”Muhammad! Du är Allâhs sändebud och den siste profeten. Allâh har förlåtit alla dina synder. Medla för oss hos din Herre! Ser du inte vad vi upplever?” Då beger jag mig iväg tills jag står under tronen varpå jag faller ned i Sudjûd inför min Herre. Därefter får Allâh mig att lova och prisa Honom på ett sätt Han aldrig har låtit någon annan göra. Sedan sägs det: ”Muhammad! Lyft på huvudet. Fråga och du kommer att få, medla och du kommer att bönhöras.” Jag lyfter på huvudet och säger: ”Herre! Mitt samfund! Mitt samfund!” Då sägs det: ”Muhammad! De från ditt samfund som inte skall ställas inför rätta skall du föra in i paradiset genom dess högra port. Alla andra paradisets portar har de gemensamt tillträde till med de andra människorna.” Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger att avståndet mellan två av paradisets luckor är som avståndet mellan Makkah och Hadjar, eller som avståndet mellan Makkah och Busrâ.”2

170:3-4

2al-Bukhârî (7510) och Muslim (194).