´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

al-Irshâd ilâ Tawdhîh Lum´at-il-I´tiqâd, ss. 105-106

5 – Straffet och lycksaligheten i graven. Att denna händelse är verklig bevisas i Allâhs (ta´âlâ) ord om Faraos folk:

النَّارُ يُعْرَضُونَ عَلَيْهَا غُدُوًّا وَعَشِيًّا وَيَوْمَ تَقُومُ السَّاعَةُ أَدْخِلُوا آلَ فِرْعَوْنَ أَشَدَّ الْعَذَابِ

”Morgon och afton förs de fram till Elden, och den Dag då den Yttersta stunden är här: ’För in Faraos anhang i det strängaste av alla straff!’”1

Även Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad om skydd mot straffet i graven och befallde sitt samfund att göra samma sak i bönen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade att det sägs om den döde troende:

”Då ropar en ropare från himlen: ’Min slav har talat sanning. Förse honom med underlag från paradiset, öppna en dörr till paradiset åt honom och iklä honom från paradiset!’ Han kommer att förses med dess nåd och ljuvlighet och hans grav kommer att utvidgas så långt ögat kan nå.”

Han sade vad som sägs om den döde hädaren:

”Då ropar en ropare från himlen: ’Min slav har ljugit! Förse honom med underlag från Elden och öppna en dörr till Elden åt honom.’ Han kommer att förses med dess hetta och gifter. Hans grav kommer att krympa så att hans revben går in i varandra.”2

Både straffet och lycksaligheten i graven upplevs av den dödes själ och kropp. Gravens och efterlivets tillstånd är verkliga och kan inte jämföras med jordelivets tillstånd. De troende tror på dem och bekräftar att de är verkliga utifrån det som har rapporterats från den Felfrie (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).