´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, s. 129-130

Allâh berättar flera gånger i Qur’ânen hur profeterna besegrade sina otrogna fiender. Han (ta´âlâ) sade om Nûh (´alayhis-salâm):

فَدَعَا رَبَّهُ أَنِّي مَغْلُوبٌ فَانتَصِرْ فَفَتَحْنَا أَبْوَابَ السَّمَاء بِمَاء مُّنْهَمِرٍ وَفَجَّرْنَا الْأَرْضَ عُيُونًا فَالْتَقَى الْمَاء عَلَى أَمْرٍ قَدْ قُدِرَ وَحَمَلْنَاهُ عَلَى ذَاتِ أَلْوَاحٍ وَدُسُرٍ تَجْرِي بِأَعْيُنِنَا جَزَاء لِّمَن كَانَ كُفِرَ وَلَقَد تَّرَكْنَاهَا آيَةً فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍ

“Och han ropade till sin Herre: “De är starkare än jag; kom till min hjälp!” Och Vi öppnade himlens portar och lät rikligt regn strömma och källor springa fram ur marken så att vattnen möttes – allt i enlighet med ett beslut. Och Vi räddade honom på skeppet som timrats av plankor och spik, och det rörde sig fram under Våra ögon; en belöning till den som hade hädats. Vi gjorde det till ett tecken – finns det någon som bevarar det i minnet?”1

Han (ta´âlâ) sade också:

كَذَّبَتْ ثَمُودُ وَعَادٌ بِالْقَارِعَةِ فَأَمَّا ثَمُودُ فَأُهْلِكُوا بِالطَّاغِيَةِ وَأَمَّا عَادٌ فَأُهْلِكُوا بِرِيحٍ صَرْصَرٍ عَاتِيَةٍ سَخَّرَهَا عَلَيْهِمْ سَبْعَ لَيَالٍ وَثَمَانِيَةَ أَيَّامٍ حُسُومًا فَتَرَى الْقَوْمَ فِيهَا صَرْعَى كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ خَاوِيَةٍ فَهَلْ تَرَى لَهُم مِّن بَاقِيَةٍ وَجَاء فِرْعَوْنُ وَمَن قَبْلَهُ وَالْمُؤْتَفِكَاتُ بِالْخَاطِئَةِ فَعَصَوْا رَسُولَ رَبِّهِمْ فَأَخَذَهُمْ أَخْذَةً رَّابِيَةً

”Thamûd och ´Âd beljög det dundrande slaget. Thamûd begravdes av ett jordskalv; och vad ´Âd beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla, som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta som urgröpta palmstubbar. Kan du finna några spår efter dem? Och Farao och de som levde före honom och de ödelagda bar synd. När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.”2

وَقَوْمَ نُوحٍ لَّمَّا كَذَّبُوا الرُّسُلَ أَغْرَقْنَاهُمْ وَجَعَلْنَاهُمْ لِلنَّاسِ آيَةً وَأَعْتَدْنَا لِلظَّالِمِينَ عَذَابًا أَلِيمًا وَعَادًا وَثَمُودَ وَأَصْحَابَ الرَّسِّ وَقُرُونًا بَيْنَ ذَلِكَ كَثِيرًا وَكُلًّا ضَرَبْنَا لَهُ الْأَمْثَالَ وَكُلًّا تَبَّرْنَا تَتْبِيرًا

”Och Nûhs folk! När de kallade sändebuden för lögnare lät Vi dem dränkas och gjorde dem till ett tecken för människorna; för orättfärdiga har Vi ett plågsamt straff i beredskap. Och ´Âd och Thamûd och folket i ar-Rass och många släkten däremellan. Alla dessa gav Vi exempel och alla utplånade Vi.”3

Sådär lyder sändebudens segrar, triumfer och framgångar samt hädarnas förluster, nederlag och undergång.

Enligt dessa människor segrade profeterna med hjälp av dessa herriska tillvägagångssätt, ty alla utförde sina plikter och förkunnade sin Herres budskap varpå deras fienders slut var som angivet, medan bara Muhammad och Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) segrade med hjälp av politiska, påhittade eller vilka metoder du än vill kalla dem. I övrigt rentvår vi både Muhammad och Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) och deras seger och framgång från eftersträvelse av politisk reform.