83. Förklaring till versen ”Ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat”

Vissa oliktänkande bland Shâfi´iyyah och Mâlikiyyah argumenterar med Allâhs ord:

وَأَن لَّيْسَ لِلْإِنسَانِ إِلَّا مَا سَعَى

”Eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat.”1

för att den döde inte gagnas av andras handlingar. Likaså sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”När människan dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller en rättfärdig son som ber för henne.”

De säger att dyrkan gagnar endast dess utövare.

De avvisas med att det har bekräftats i Sunnah och samstämmigheten att begravningsbönen bes för den döde och att det bes för honom och hans förlåtelse. Dessa handlingar är inte hans, de är andras. Likaså håller de själva med om att den döde gagnas av att andra skänker välgörenhet för dem och friger slavar för dem efter deras död. Det de säger om frågan som det råder samstämmighet om är svaret på frågan som det råder meningsskiljaktighet om. De lärda har svarat på argumentet kring denna vers och det finns i de stora böckerna. Efter analys ser man att Allâh säger inte att människan inte gagnas av andras handlingar. Det Allâh säger är:

وَأَن لَّيْسَ لِلْإِنسَانِ إِلَّا مَا سَعَى

”Eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat.”2

En människa förfogar endast över det som hon själv har gjort. Hon förtjänar inget annat. Men det andra gör för henne får hon. Det är liksom personen som endast äger sina egna pengar men kan gagna sig själv med andras pengar.

153:39

253:39