83. Avfall via skämt

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 88-89

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Det kan även sägas att Allâh (ta´âlâ) sade:

يَحْلِفُونَ بِاللّهِ مَا قَالُواْ وَلَقَدْ قَالُواْ كَلِمَةَ الْكُفْرِ وَكَفَرُواْ بَعْدَ إِسْلاَمِهِمْ

”De svär vid Allâh att de inte har sagt något; men vad de har sagt är hädelse och de har hädat efter att ha antagit islam.”1

Hör ni inte att Allâh beskyllde dessa människor för otro på grund av ett ord, trots att de levde på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid, kämpade med honom, bad, betalade allmosan, vallfärdade och dyrkade enbart Allâh? Samma sak gäller dem som Allâh sade om:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ

Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud. Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”2

Allâh (ta´âlâ) beskyllde dem för otro efter tro under tiden som de var med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i samband med slaget vid Tabûk, ty de yttrade ett ord som de endast avsåg skämt med. Fundera därför på detta tvivel då de säger att vi anklagar muslimer som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh, ber och fastar för otro. Fundera därefter på dess avvisning som hör till det nyttigaste som finns i denna avhandling.

FÖRKLARING

Detta är det sjunde svaret som består av två faktorer:

1 – Allâh (ta´âlâ) anklagade hycklarna för otro efter att de hade yttrat sig på ett otroget sätt. Detta trots att de var med profeten (sallâ Allâhu wa ´alayhi wa sallam), bad, betalade allmosan, vallfärdade, kämpade och dyrkade Allâh allena.

2 – Han anklagade hycklarna för otro eftersom de gjorde narr av Allâh, Hans budskap och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De sade:

”Vi har inte sett någon vara glupskare, lögnaktigare och fegare än våra lärde.”3

De åsyftade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare. Då uppenbarade Allâh:

وَلَئِن سَأَلْتَهُمْ لَيَقُولُنَّ إِنَّمَا كُنَّا نَخُوضُ وَنَلْعَبُ قُلْ أَبِاللّهِ وَآيَاتِهِ وَرَسُولِهِ كُنتُمْ تَسْتَهْزِؤُونَ لاَ تَعْتَذِرُواْ قَدْ كَفَرْتُم بَعْدَ إِيمَانِكُمْ

Om du frågade dem skulle de säkert svara: ”Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud. Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.”

De beskylldes för otro efter att de hade trott, trots att de sade att de bara skämtade. De både bad och betalade allmosa. Därefter sade författaren (rahimahullâh) att avvisningen av detta tvivel hör till det nyttigaste som finns i denna avhandling.

19:74

29:65-66

3Ibn Djarîr at-Tabarî, vol. 14, och Ibn Kathîr (2/381).