Imâm ´Uthmân bin Sa´îd ad-Dârimî (d. 280)

ar-Radd ´alâl-Djahmiyyah, ss. 156-157

280 – Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا قَوْلُنَا لِشَيْءٍ إِذَا أَرَدْنَاهُ أَن نَّقُولَ لَهُ كُن فَيَكُونُ

”När Vi vill att något skall vara säger Vi endast till det: ”Var!” – och det är.”1

سَلَامٌ قَوْلًا مِن رَّبٍّ رَّحِيمٍ

”En nåderik Herre skall hälsa dem med ordet: ”Fred!”2

Han sade om Mûsâs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) folk efter att dessa hade dyrkat en kalv:

أَفَلَا يَرَوْنَ أَلَّا يَرْجِعُ إِلَيْهِمْ قَوْلًا وَلَا يَمْلِكُ لَهُمْ ضَرًّا وَلَا نَفْعًا

”Märkte de inte att den inte svarade dem och varken gjorde dem skada eller var dem till nytta?”3

وَاتَّخَذَ قَوْمُ مُوسَى مِن بَعْدِهِ مِنْ حُلِيِّهِمْ عِجْلاً جَسَدًا لَّهُ خُوَارٌ أَلَمْ يَرَوْاْ أَنَّهُ لاَ يُكَلِّمُهُمْ وَلاَ يَهْدِيهِمْ سَبِيلاً اتَّخَذُوهُ وَكَانُواْ ظَالِمِينَ

”Och sedan Mûsâ lämnat dem satte folket upp en bild, till formen lik en kalv, av sina guldsmycken, en kropp som lät höra ett bölande ljud. Märkte de inte att den varken talade till dem eller gav dem vägledning? De tillbad den och gjorde därmed sig själva svår orätt.”4

281 – Allt som vi har nämnt realiserar och bekräftar Allâhs tal konkret utan tolkning. Däri fördömer Allâh kalven som inte mäktade med att tala och orda. Detta är ett klart bevis för att Allâh (´azza wa djall) inte är oförmögen till samma sak och att Han både talar och ordar. Ty inte skulle Han fördöma en kalv för något som Han själv besitter.

282 – Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

بَلْ فَعَلَهُ كَبِيرُهُمْ هَٰذَا فَاسْأَلُوهُمْ إِن كَانُوا يَنطِقُونَ فَرَجَعُوٓا۟ إِلَىٰٓ أَنفُسِهِمْ فَقَالُوٓا۟ إِنَّكُمْ أَنتُمُ ٱلظَّـٰلِمُونَ ثُمَّ نُكِسُوا۟ عَلَىٰ رُءُوسِهِمْ لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَـٰٓؤُلَآءِ يَنطِقُونَ قَالَ أَفَتَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ مَا لَا يَنفَعُكُمْ شَيْـًۭٔا وَلَا يَضُرُّكُمْ أُفٍّۢ لَّكُمْ وَلِمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ ۖ أَفَلَا تَعْقِلُونَ

”Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala.” Då återgick de till att diskutera inbördes och sade: ”Det är ni som har gjort orätt!” Men så svängde de om: ”Du vet mycket väl att dessa inte kan tala!” Han sade: ”Dyrkar ni alltså i stället för Allâh det som varken kan gagna eller skada er? Skam över er och det som ni dyrkar i Allâhs ställe! Vill ni inte använda ert förstånd?”5

Ibrâhîm (´alayhis-salâm) fördömde inte deras statyer och gudomar som de dyrkade för oförmåga att tala annat än för att hans Gud både talar och ordar.