81. Vad är domen för att förtala makthavare offentligt?

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

al-Adjwibah al-Mufîdah ´an As’ilat-il-Manâhidj al-Djadîdah, sid. 206-209

Kompilering och kommentarer: Shaykh Djamâl bin Furahyân al-Hârithî

Fråga 81: Vissa ungdomar förstår från Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلاَ يَخَافُونَ لَوْمَةَ لآئِمٍ

utan att bekymra sig om andras ogillande.”1

att de handlar om dem som talar om makthavarnas fel i predikstolar och offentligt. De begränsar påbud av rätt och förbud mot orätt vid det ämnet. Vi önskar att ni råder ungdomarna och klargör för dem versens betydelse. Och vad är domen för att förtala makthavare offentligt?

Svar: Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ مَن يَرْتَدَّ مِنكُمْ عَن دِينِهِ فَسَوْفَ يَأْتِي اللّهُ بِقَوْمٍ يُحِبُّهُمْ وَيُحِبُّونَهُ أَذِلَّةٍ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ أَعِزَّةٍ عَلَى الْكَافِرِينَ يُجَاهِدُونَ فِي سَبِيلِ اللّهِ وَلاَ يَخَافُونَ لَوْمَةَ لآئِمٍ

”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Allâh sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråkslösa gentemot de troende, omutligt fasta mot de otrogna. De strävar och kämpar för Allâhs sak utan att bekymra sig om andras ogillande.”

Versen handlar om dem som bekämpar avfällingar, talar sanning, strävar för Allâhs sak, påbjuder rätt och förbjuder orätt för att lyda Allâh. De utelämnar inte råd, påbud av rätt, förbud mot orätt och kamp för Allâhs sak för att vara människor till lags eller utav fruktan för människor. Dock ska råd och kallelse till Allâh vara överensstämmande med Hans (ta´âlâ) ord:

ادْعُ إِلِى سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”Kalla med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt.”2

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade till Mûsâ och Hârûn (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) när Han skickade dem till Farao:

فَقُولَا لَهُ قَوْلًا لَّيِّنًا لَّعَلَّهُ يَتَذَكَّرُ أَوْ يَخْشَى

”Men tala till honom i försonliga ordalag; kanske förmås han då till eftertanke eller grips av fruktan.”3

Han (ta´âlâ) sade till vår profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

فَبِمَا رَحْمَةٍ مِّنَ اللّهِ لِنتَ لَهُمْ وَلَوْ كُنتَ فَظًّا غَلِيظَ الْقَلْبِ لاَنفَضُّواْ مِنْ حَوْلِكَ

I Sin barmhärtighet lät Allâh dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta, skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.”4

Råd till makthavare ska vara hemliga. De ska inte skandaliseras. Naiva och obildade människor ska inte eggas mot dem. Rådet ska vara hemligt mellan rådgivaren och makthavaren, antingen muntligt eller också skriftligt. Därtill ska det vara vänligt och hövligt. Att fördöma makthavare från predikstolar eller i allmänna föreläsningar är inte råd utan skandalisering. Sådant tillvägagångssätt sår bara prövningar och hat mellan makthavare och medborgare och medför många skadliga konsekvenser. Måhända leder det till att makthavarna ger sig på de lärde och kallarna. Sådana företeelser gör större skada än nytta.

Om du hade förtalat en vanlig syndare inför allmänheten, skulle din handling räknats som skandalisering och inte som råd. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den som döljer en muslim, döljer Allâh honom i såväl detta liv som i det efterkommande.”5

När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ville upplysa något pekade han inte ut individer utan sade i stil med:

”Hur kommer det sig att vissa…”6

Detta eftersom det gör större skada att peka ut individer. Kanske medför utpekandet inget gott alls. Det vållar individen och samhället än större skada.

Rådets tillvägagångssätt är känt. Rådgivarna måste äga kunskap, vetskap och begrepp, de måste kunna väga mellan fördelar och nackdelar, de måste kunna ha en uppfattning av konsekvenser. Måhända är förbud mot orätt också orätt ibland, sade Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh)7. När orätt fördöms på ett illegitimt vis, blir själva fördömandet också orätt eftersom det är osunt. Likaså kan vi kalla illegitimt råd för skandalisering, upphetsning och utökad prövning.

15:54

216:125

320:44

43:159

5Muslim (2699).

6al-Bukhârî (5063) och Muslim (1401).

7Ibn Taymiyyah sade:

”Det har sagts att ditt påbud av rätt ska vara rätt och att ditt förbud mot orätt ska inte vara orätt.” (al-Amr bil-Ma´rûf wan-Nahî ´an-il-Munkar, sid. 7)

Sufyân ath-Thawrî sade:

”Ingen ska påbjuda rätt och förbjuda orätt förrän han besitter tre egenskaper: vänlighet i samband med påbud och förbud, rättvisa i samband med påbud och förbud, kunskap i samband med påbud och förbud.” (al-Amr bil-Ma´rûf wan-Nahî ´an-il-Munkar, sid. 19)