Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 88-90

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

69 – Himmelsfärden är sann. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) togs på en nattfärd till himlen. Färden var fysisk och i vaket tillstånd. Därefter fördes han till de höjder Allâh ville. Allâh ärade honom som Han ville och uppenbarade för honom:

مَا كَذَبَ الْفُؤَادُ مَا رَأَى

”Hjärtat tog inte miste på vad han såg.”1

Må Allâh hylla och freda honom i båda liven.

FÖRKLARING

På Allâhs (ta´âlâ) befallning tog Djibrîl en natt profeten (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) på en färd från Heliga moskén till Aqsâ-moskén:

سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً مِّنَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ إِلَى الْمَسْجِدِ الأَقْصَى الَّذِي بَارَكْنَا حَوْلَهُ لِنُرِيَهُ مِنْ آيَاتِنَا إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

“Fri från brister är Han som under natten förde Sin slav från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är den Hörande, den Seende.”2

Denna färd hör till hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mirakel. En färd som vanligtvis tar minst en månad genomgick profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) under en enda natt.

Beträffande Himmelsfärden, syftar den på färden till skyn, liksom:

تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ

”Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp.”3

Båda färderna har konstaterats i förhållande till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Nattfärden var från Heliga moskén till Aqsâ-moskén, medan Himmelsfärden var från jorden till himlen. Båda färderna ägde rum under en och samma natt. Väl framme i Jerusalem ledde profeten de övriga profeterna (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) i bön varefter han togs på Himmelsfärden. Han for genom sju himlar och Allâh visade honom väldiga tecken. Sedan tog Djibrîl ned honom till den plats varifrån han samma natt inlett sin Nattfärd. Nattfärden nämns i suran “al-Isrâ'” och Himmelsfärden i “an-Nadjm”:

وَالنَّجْمِ إِذَا هَوَى مَا ضَلَّ صَاحِبُكُمْ وَمَا غَوَى وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى عَلَّمَهُ شَدِيدُ الْقُوَى ذُو مِرَّةٍ فَاسْتَوَى

“VID den sjunkande stjärnan! Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt. Och han talar inte av egen drift – nej, det är bara en uppenbarelse som uppenbaras, som en av de allra mäktigaste lär honom, stark och vis.”4

Det vill säga Djibrîl (´alayhis-salâm).

وَهُوَ بِالْأُفُقِ الْأَعْلَى ثُمَّ دَنَا فَتَدَلَّى فَكَانَ قَابَ قَوْسَيْنِ أَوْ أَدْنَى فَأَوْحَى إِلَى عَبْدِهِ مَا أَوْحَى

“Och han framträdde i sin verkliga skepnad över horisonten; därefter närmade han sig till dess han stod på två båglängders avstånd eller ännu närmare. Så uppenbarade Han det han ville uppenbara för Sin slav.”5

Antingen närmade han sig sin Herre (subhânahu wa ta´âlâ) eller också Djibrîl (´alayhis-salâm).

Såväl Nattfärden som Himmelsfärden är sanna händelser. Den som dementerar dem eller rentav finner dem osannolika hädar Allâh (´azza wa djall), och den som vinklar dem är vilsen. Bara avgudadyrkare dementerade dessa färder. Det är också villfarelse att påstå att färden var till själ, och inte till kropp, eller bara en dröm. Allâh sade ju:

سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً

“Fri från brister är Han som under natten förde Sin slav…”

Slav är till kropp och själ. Ordet slav tillämpas inte på en själ. Inte heller genomfördes resan i en dröm, utan i ett vaket tillstånd. Drömmar utgör ju ingenting. Alla, och inte bara profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), har märkliga drömmar. Författaren sade:

“Färden var fysisk och i vaket tillstånd.”

Det avvisar dem som hävdar att färden var själslig. Nej, den var fysisk, det vill säga till kropp och själ. Allâh sade som sagt:

سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً

“Fri från brister är Han som under natten förde Sin slav…”