8. Nasaréernas fanatism och fientlighet mot muslimerna

När jag läste i tidningen al-Mîthâq blev jag påmind om nasaréernas fanatism, egenmäktighet och skelögda syn på islam. Det påminde mig om en händelse som jag råkade ut för.

När jag var i Indien arbetade jag som professor vid fakulteten Nadwat-ul-´Ulamâ’ på Sulaymân an-Nadwîs och Dr. ´Abdul-´Alîs inbjudan. Jag insåg att jag måste kunna ett främmande språk. Idag går det inte att få en utbildning på ett annat sätt. Det rådande språket i Indien är ju engelska varför jag började lära mig engelska av mina studenter och andra. Redan i början insåg jag att indiernas engelska stämmer inte överens med engelsmännens uttal och vältalighet. Således gick jag till en kristen missionärsskola som hölls av en kanadensare. Jag bad honom lära mig engelska mot betalning. Han sade att han inte tar betalt och att jag skulle göra framsteg i engelskan om jag gick på hans predikan i missionärsskolan. Jag sade till honom att jag är bara en nybörjare och att jag inte kommer att förstå predikningarna. Han sade till mig att närvara och att han skulle ge mig tre lektioner i veckan och att varje lektion skulle vara 30 minuter.

Jag började gå på predikningarna. Han var en medelåldersman som hade blivit 50 år. Han saknade passion och entusiasm i sin mission. Han predikade bara för att livnära sig på den. Endast ett fåtal accepterade hans kall. Det kom bara tre personer till hans predikningar. Med hans fru var de fyra och jag blev den femte.

På julafton gjordes det reklam i tidningarna för en genomgång av ´Îsâ bin Maryams liv. Åhörarna fyllde missionärsskolan. Han hade kallat på en annan präst som skulle hjälpa med predikan. De turades om att predika och tolka målningarna till dess att festligheten var över. Då hoppade den andre prästen på mig. Han var en ung man från USA och hette Smith. Det var 1349 då, motsvarande 1930.