8. Det värsta profeterna upplevde

Deras samfund gjorde narr av dem, beljög dem och gjorde dem till åtlöje. Han (ta´âlâ) sade:

وَكَمْ أَرْسَلْنَا مِن نَّبِيٍّ فِي الْأَوَّلِينَ وَمَا يَأْتِيهِم مِّن نَّبِيٍّ إِلَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِؤُون

”Hur många profeter har Vi inte sänt till folken i äldre tid! Men ingen profet kom någonsin till dem utan att de gjorde narr av honom.”1

Hur mycket påverkar inte det troende och fromma själar! Det tär mer på dem än vad svärd, fängelse och tortyr gör. Den arabiske poeten sade:

Släktingars orättvisa är svårare

för själen än ett vasst silversvärd

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Har du upplevt något så smärtsamt som Uhud-dagen?” Han svarade: ”Ditt folk har vållat mig ett och annat, men ´Aqabah-dagen var det värsta jag har upplevt från dem. Jag begav mig till Ibn ´Abdi Yâlayl bin ´Abdi Kulâl men fick inte det bemötandet som jag hade hoppats på. Jag gick därifrån bedrövad. Rätt som det var befann jag mig i Qarn-uth-Tha´âlib. Jag lyfte på mitt huvud och såg ett moln skugga mig. Jag tittade och såg Djibrîl. Han ropade på mig: ”Allâh har hört vad ditt folk har sagt till dig och hur de har bemött dig. Allâh har skickat Bergsängeln till dig för att du skall befalla den göra med dem vad du vill.” Bergsängeln kallade på mig, hälsade till mig och sade: ”Muhammad! Allâh har hört vad ditt folk har sagt till dig. Jag är Bergsängeln. Min Herre har skickat mig till dig för att du skall befalla mig. Vad vill du? Om du vill kan jag kasta de två bergen över dem.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag hoppas istället på att Allâh låter deras avkommor dyrka Honom allena och inte avguda något med Honom.”2

Historiker uppger att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) begav sig till Thaqîfs tre stamhövdingar ´Abdu Yâlayl, Mas´ûd och Habîb för att kalla dem till Allâh och be dem om stöd till islam och lojalitet mot hans fiender. Deras respons var att en av dem sade: ”Om Allâh verkligen har sänt dig.” Den andre sade: ”Kunde inte Allâh sända någon annan än dig?” Den tredje sade: ”Jag skall aldrig mer tala med dig. Ty om du är Allâhs sändebud, så är det oerhört farligt att avvisa dig. Och om du ljuger om Allâh, så tillkommer det inte mig att tala med dig.” Hopplös på Thaqîf reste sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp och gick därifrån3.

Poängen med allt detta är att visa att profeterna tog det hårdare att bemötas på detta vis av dumma idoldyrkare än alla andra motgångar inklusive massaker på deras rena följeslagare. I slaget vid Uhud stupade fler än sjuttio följeslagare däribland Mus´ab bin ´Umayr4 och Hamzah bin ´Abdil-Muttalib5, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) farbror. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev själv sårad i ansiktet och fick kindtänderna krossade6. Både han och hans följeslagare besvärades av hycklarna och råkade ut för svårigheter i Makkah, Badr och andra slag. Trots det ansåg han att Tâ’if var den värsta upplevelsen eftersom han förlöjligades och förnedrades på ett outhärdligt sätt.

143:6-7

2al-Bukhârî (3231) och Muslim (1421).

3al-Bidâyah wan-Nihâyah (3/135).

4al-Bukhârî (4082), Muslim (2/7), Ahmad (5/109) och an-Nasâ’î (4/32).

5al-Bukhârî (4072) och Ahmad (3/500).

6al-Bukhârî (64 – al-Maghâzî) och Muslim (1416).