8. Det sjunde avsnittet: Allmosans berättigade målgrupper

Allâh (ta´âlâ) nämnde vilka målgrupper som är berättigade till allmosan när Han sade:

إِنَّمَا الصَّدَقَاتُ لِلْفُقَرَاء وَالْمَسَاكِينِ وَالْعَامِلِينَ عَلَيْهَا وَالْمُؤَلَّفَةِ قُلُوبُهُمْ وَفِي الرِّقَابِ وَالْغَارِمِينَ وَفِي سَبِيلِ اللّهِ وَابْنِ السَّبِيلِ فَرِيضَةً مِّنَ اللّهِ وَاللّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ

”Välgörenheten är avsedd enbart för de fattiga och de nödställda och för dem som har hand om insamlandet av den och för att vinna hjärtan [för tron] och för att köpa människor ur fångenskap och slaveri och de skuldtyngda och för [kampen] för Allâhs sak och för vandringsmannen. Detta har Allâh föreskrivit; Allâh är allvetande, allvis.”1

De är nämligen åtta målgrupper:

Den första: De fattiga som inte har tillräckligt nog i ett halvår. Om en person inte har tillräckligt för att kunna försörja sig själv och sin familj i sex månader så anses han vara fattig. Till följd därav skall han och hans familj få vad som är tillräckligt i ett helt år.

Den andra: De nödställda som har tillräckligt nog i minst ett halvår men inte för ett helt år. De skall få så att det räcker året ut. Om en person saknar pengar men får inkomst på ett annat sätt såsom yrke, lön eller investering så att han klarar sig, har han ingen rätt till allmosa. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är inte tillåtet att ge välgörenhet till den rike eller till den starke som kan tjäna sitt levebröd.”2

Den tredje: De som har hand om insamlandet av den. Dessa människor är utvalda av rikets högste makthavare. Deras uppgift är att samla in allmosorna, ge dem till de berättigade målgrupperna, bevara dem med mera. De skall få allmosor i enlighet med sitt arbete ehuru de är rika.

Den fjärde: Människor vars hjärtan man vill vinna. Dessa människor är stamhövdingar som inte har någon stark tro i hjärtan. De skall få allmosor för att få en starkare tro så att de kallar till islam och blir till fina förebilder.

Har en lekman med svag tro rätt till allmosan för att bli starkare? Vissa lärda anser det eftersom religiös nytta väger tyngre än en fysisk dito. Om den fattige skall få vad som stärker hans kropp, så är det än nyttigare att få något som stärker ens tro. Andra lärda anser inte det eftersom den stärkta tron är en privat ensak.

Den femte: Slavar. Detta omfattar slaven som köps för allmosorna för att friges. Likaså skall slaven som försöker köpa sin frihet bistås med pengar och muslimska fångar skall friges.

Den sjätte: Den skuldsatte. Om han inte kan betala tillbaka sin skuld skall han få allmosor så att han kan göra det. Denna målgrupp skall få allmosor för att betala sina skulder oavsett om de är små eller stora. Även om den skuldsatte är så pass rik att både han och hans familj har tillräckligt med uppehälle, så får han ta emot allmosor för att betala sin skuld. Det är dock inte tillåtet för långivaren att upphäva sin fattige låntagares skuld om syftet är att det skall vara hans allmosa.

Är det tillåtet att ge allmosor till låntagaren för att han skall betala av skulden om han är en fader eller son? De lärda har delade åsikter om det. Den korrekta åsikten är att det är tillåtet.

Det är också tillåtet att betala låntagarens skuld till långivaren utan låntagarens kännedom förutsatt att allmosegivaren vet att låntagaren inte förmår betala den.

Den sjunde: För Allâhs sak som är kamp för Allâhs sak. Kämparna skall få allmosor som skall räcka under deras kamp. För allmosorna skall de köpa utrustningar som de skall nyttja under sin kamp för Allâhs sak.

Till Allâhs väg hör även religiösa studier. Studenten har rätt till allmosor så att han kan köpa det som behövs till studierna liksom böcker och annat. Det enda undantaget är om han är rik och kan få tag på tillbehören i alla fall.

Den åttonde: Vandringsmannen. Det är resenären som har fastnat på vägen. Han har rätt till allmosor så att han kan ta sig hem igen.

Dessa målgrupper har alltså Allâh (ta´âlâ) nämnt i Sin skrift. Det är en plikt som härrör från kunskap och vishet – och Allâh är den Allvetande, den Allvise.

Det är inte tillåtet att spendera allmosorna på andra håll såsom moskébyggen och vägreparationer. Ty Allâh nämnde målgrupperna i ett begränsande syfte vilket betyder att det inte är tillåtet att töja på gränserna.

Om vi funderar på de olika målgrupperna, inser vi att vissa är personligen i behov av allmosorna medan andra är muslimerna i behov av. På så vis klargörs visheterna bakom den obligatoriska allmosan. En av dem är att allmosan bygger ett fromt, kompenserande och dugligt samhälle utmed möjligheterna. Islam försummar inte egendomarna och intressena som grundas på egendomar. Inte heller låter islam den snåle och glupske snåla fritt utmed sina begär. Det finns inget som vägleder till godhet och korrigerar människornas tillstånd som islam – och lov och pris tillkommer Allâh.

19:60

2Ahmad (4/244), Abû Dâwûd (1633), an-Nasâ’î (2598), Ibn Mâdjah (1841) och al-Hâkim (1/407) som sade att hadîthen är utmed al-Bukhârîs och Muslims villkor.