8. Det finns ingen analogi i Sunnah

Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade:

”Det finns ingen analogi i Sunnah.”

Det vill säga att det finns ingen analogi i Allâhs religion. När Allâh säger något har människan inget att säga till om. När ett bevis från Qur’ânen och Sunnah läggs fram upphör alla analogier. Beviset får inte motarbetas av intellekt, analogi, åsikter eller någonting annat. Vi kan bara underkasta oss:

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.”1

Vissa människor brukar analogi till den graden att de avslår bevisen i Qur’ânen och Sunnah. De säger att beviset går emot grunderna och analogin. De överdriver med andra ord. Imâm Ahmad syftar på dem. Annars är analogi korrekt. Dock är analogi som ett självdött djur; man äter det bara vid nödfall. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade i en avhandling benämnd ”Ma´âridj-ul-Wusûl”:

”Via studier har det visats att det inte finns en samstämmighet om en viss fråga utan att den har ett bevis i Qur’ânen och Sunnah.”

Detsamma gäller analogin; det finns ingen analogi utan att den redan har bevisats i Qur’ânen och Sunnah. Dock varierar människorna när det kommer till att omfatta alla dessa bevis. Endast ett fåtal omfattar alla bevis eller åtminstone nästintill alla bevis. Imâm Ahmad (rahimahullâh) var en av dessa få. Därför ser du hur många lärda tillämpar korrekta analogier. Det är något som Allâh har väglett dem till. Skulle personen däremot bara fördjupat sig i Sunnah så hade han hittat ett bevis för analogin. Ty sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klargjorde grunderna och förgreningarna och lämnade inget osagt:

مَّا فَرَّطْنَا فِي الكِتَابِ مِن شَيْءٍ

”Ingenting har Vi förbisett i Vårt beslut.”2

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا

”Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att islam skall vara er religion.”3

Vår religion är fullkomlig. Det finns ingen brist i den. Somliga människor gör Idjtihâd och tillämpar korrekta analogier som stämmer överens med bevisen. Dock finns det bevis i frågan som de inte har fått reda på. Om de hade fått reda på bevisen skulle de argumenterat med dem och lämnat analogin. Personen som studerar Sunnah ingående – såsom Ibn Taymiyyah – finner hur en samstämmighet redan har ett bevis i Qur’ânen och Sunnah. Deras samstämmighet är korrekt och överensstämmande med bevisen i Qur’ânen och Sunnah. Om de hade fått reda på bevisen skulle de argumenterat med dem. Men det gjorde de inte. Lärda som Ibn Taymiyyah har via studier sett att det finns samstämmighet och korrekta analogier som redan hade bekräftats av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dock finns det som sagt hadîther från den ädle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som dessa lärda inte har fått reda på.

Imâm Ahmad var i alla fall mycket hård mot analogier. Han fördömde ofta den utropade samstämmigheten och sade:

”Vad vet du om ingen tycker något annat?”

Istället tyckte han att man skulle säga:

”Jag känner inte till att någon tycker något annat i frågan.”

Man skall alltså inte säga att samfundet är enat om något. Det är säkrare att säga att man inte känner till någon oenighet. Ty det kan alltid finnas en oenighet som man inte känner till.

14:65

26:38

35:3