Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)

´Umdat-ul-Fiqh, s. 52

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأَحَلَّ اللّهُ الْبَيْعَ وَحَرَّمَ الرِّبَا

”Men Allâh har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker.”1

Handel handlar om utbyte av egendomar. Det är tillåtet att handla med allt som är ägt, nyttigt och lovligt frånsett hundar. Det är inte tillåtet att handla med hundar och inte heller åligger det den som tillintetgör dem att utge ersättning, ty Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd inkomst från hundhandel och sade:

”Den som skaffar en hund annat än i syfte av vallning eller jakt förlorar dagligen handlingar motsvarande två berg.”2

Det är inte tillåtet att sälja något som ägs av någon annan utan dennes tillstånd eller förvaltarskap.

Det är inte tillåtet att handla med något som saknar nytta, däribland insekter, eller med något vars nytta är förbjuden, däribland sprit och självdött.

Det är inte tillåtet att handla med något som inte finns, däribland det ens slavinna bär i skötet eller det som ens träd bär, med något som är okänt, däribland foster eller frånvarande ting som varken har beskrivits eller skådats, eller med något som är omöjligt att överlämna, däribland förrymda slavar, bortsprungna djur, fåglar i luften eller fiskar i vattnet.

Det är inte tillåtet att handla med orättmätigt tillskansade egendomar om man inte säljer dem till dem som har tillskansat sig dem eller till dem som mäktar med att ta dem från dem.

Det är inte tillåtet att handla med abstrakta varor, som med en slav i mängden eller med ett lamm ur en hjord. Undantaget är det vars delar är likvärdiga, såsom ett mått ur en spannmålshög.